Regeringspartierna har nu enats om ändringarna i det kritiserade förslaget till signalspaningslag. De 15 ändringarna innebär att skyddet för den personliga integriteten och rättssäkerheten stärks.
I stället för en "domstolsliknande nämnd" inrättas en riktig domstol. Hos den måste FRA ansöka om att få signalspana. Domstolen beslutar också i vilka "trafikstråk" som FRA får spana. FRA får bara spana på beställning av Försvarsmakten, regeringen och regeringskansliet. FRA får inte spana mot trafik inom Sverige. Alla som blir spanade på ska underrättas och inga trafikdata får lagras i mer än ett år. Ändamålen för signalspaning ska anges i lag i stället för i förordningar.
Ändringarna innebär att förutsättningarna för när signalspaning ska få bedrivas preciseras, att spaningen föregås av ett domstolsbeslut och att efterhandskontrollen stärks jämfört med det lagförslag riksdagen tog ställning till i juni. Det är utmärkt.
De som tidigare har kritiserat FRA-lagen för att vara integritetskränkande och rättsosäker gör också tummen upp.
Oppositionen gör som väntat tummen med. Men kritiken handlar inte längre om massavlyssning, utan om att regeringen borde ha rivit upp lagen och börjat om. Thomas Bodström (s), som när han själv var minister gjorde hafsiga utredningar och korta remissrundor till sitt signum, liknar regeringens hantering av FRA-lagen vid lagstiftningsprocesserna i Nordkorea och Zimbabwe.
Löftet från oppositionen att riva upp FRA-lagen och tillsätta en parlamentarisk utredning står alltså fast. Ironiskt nog ska Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg - en av Bodströms tuffaste kritiker som justitieminister - ha tillfrågats om att leda den.
Bodströms jämförelse med två av världens tuffaste diktaturer gör det svårt att ta kritiken om att den nya FRA-lagen är ett hafsverk på allvar. Ändå är den inte obefogad. Regeringen har tvingats till reträtt - för att blidka såväl kritikerna inom borgerligheten (så att de inte gör verklighet av hotet om att fälla förslaget) som en kritisk, upprörd och orolig allmänhet.
Försvarsminister Sten Tolgfors sade vid torsdagens presskonferens i Rosenbad att grunden för debatten om massavlyssning faller med den omgjorda FRA-lagen. Men det är nog att ropa hej för tidigt.
Den nya lagen handlar mer om renodlad underrättelseverksamhet då bara regeringen och Försvarsmakten får beställa spaning av FRA. Men eftersom polisens och Säpos underrättelsebehov ska utredas vidare vet vi i nuläget inte om det kommer att vara på det sättet för alltid. Diskussionen om skälen till att FRA ska få signalspana - om det ska vara "yttre militära hot" eller bara "yttre hot" - är inte heller avslutad. Vilken formulering det blir vet vi inte förrän Tolgfors kommer med sin proposition senare i höst.
Alliansen är enad. FRA-lagen kommer att gå igenom i riksdagen. Den håller nu sannolikt också för en prövning i Europadomstolen.
Men kommer svenska folket att nöja sig innan alla frågetecken har rätats ut?