Ljumma sommarkvällar. Det är härligt.
Inte minst om man väljer att slå sig ner på en gräsmatta med öl och en pizza i goda vänners lag. Invid Stångån, eller kanske i Domkyrkoparken. Det kan vara rena himmelriket.
Men det är helt oacceptabelt att dessa och andra offentliga gräsplättar ser ut som soptippar efteråt.
Var tredje svensk erkänner att han eller hon skräpar ned. Värst är unga män 15-29 år och allra helst om de är rökare och har en urban livsstil. Det är ingen fördom, utan resultatet av en attitydundersökning som Håll Sverige Rent har genomfört. Sju av tio unga män skräpar ned - och ännu fler i storstäderna. Bland unga kvinnor är varannan en nedskräpare.
Vet hut, frestas man att ryta. Men moralism och pekpinnar är knappast lösningen - även om en vänlig tillsägelse kan vara på sin plats när man tar skräpbovarna på bar gärning. Attitydundersökningen visar också att de flesta vet att det är fel att skräpa ned, även bland de unga männen.
Det håller inte heller att skylla på kommunen. Linköpings kommun gör sitt bästa för att ta ansvar för situationen och försöker få fram fler soptunnor. På vissa ställen har städvärdar satts in. Visst, det behövs ännu fler soptunnor på de mest besökta platserna. Men att soptunnan är full är trots allt bara en undanflykt. Det går utmärkt att ta med sig skräpet och leta efter en soptunna där det finns plats kvar.
Kanske kan ett samhällsekonomiskt resonemang få någon att tänka om. Nedskräpningen kostar Sveriges kommuner 377 miljoner varje år. Ett glasspapper som slängs på marken kostar kommunen 3:20 att plocka upp. Slängs samma papper i en papperskorg blir kostnaden bara 40 öre.
Om var tredje Linköpingsbo skräpar ned blir det cirka 45 000 personer. Om dessa slänger vardera tio glasspapper, ölburkar eller fimpar under en sommar blir kostnaden 1 260 000 kronor. Pengar som skulle kunna användas till vettigare saker.
Ett problem i sammanhanget är att det saknas statistik som kan ge en samlad bild av nedskräpningen. Det går därför inte att säga hur mycket problemet har ökat. Det gör det svårt att utvärdera de insatser som görs, till exempel genom att jämföra olika kommuner.
Här har Linköpings kommun en insats kvar att göra. SCB och Håll Sverige Rent vill få Sveriges kommuner att samla in statistik över nedskräpningen, så att de kan sammanställa och analysera det materialet. Det är ett viktigt redskap i kampen mot skräpet. Linköping bör ansluta sig till projektet.
Ett förbättrat attitydarbete som påminner oss om det vi redan vet - att vi bör plocka upp efter oss - kanske till och med visar sig vara samhällsekonomiskt lönsamt. Och även om det kostar en slant kan det vara värt det, bara det blir en förbättring. Men för att komma vidare krävs alltså statistik.
I värsta fall är kanske skarpare böter för den som skräpar ned den enda lösningen.
För att det ser ut som det gör i Linköpings parker efter de ljuva sommarkvällarna är helt ohållbart - ja, det är skräp, rent ut sagt.