Igår kunde vi läsa en intervju med Linköpingsläkaren - Martin Tondel - som besökt en av världens få kvarvarande kommunistdiktaturer - Nordkorea. Det är inte många västerlänningar som varit där. Landet - med sina 23 miljoner invånare på en yta stor som Lappland - är troligen den mest slutna staten i världen.
Det är ingen slump. Diktatorn, Kim Jong Il håller sitt folk i ett hjärngrepp med hjälp av den en miljon man starka armén. Men den systematiska hjärntvätt och isolering som folket utsätts för är minst lika viktig för regimens makt. Att Nordkorea skaffat kärnvapen - landet genomförde en provsprängning förra året - är bara ytterligare ett led i strävan att hålla omvärlden borta från Kim Jong Ils privata kungarike.
Men nordkoreanerna betalar ett högt pris för ledarens medeltidslika självhärskarvälde. Landets ekonomi är körd i botten och svälten hela tiden hotande nära. Enligt FN:s barnfond, Unicef, lider 37 procent av alla barn mellan ett och tre år av undernäring. Under sommaren har det rapporterats att i snitt tio människor per dag avlider på grund av svält i vissa provinser. Vore det inte för omvärldens leveranser av mat och förnödenheter skulle en humanitär katastrof snabbt vara ett faktum.
Nordkoreanernas lidande är helt och hållet politiskt förvållade. Någon militär intervention av humanitära skäl är dock inte aktuell, varken från USA:s eller Kinas sida. Landet är genommilitariserat och har tusentals missiler riktade mot grannlandet Sydkorea. Erfarenheterna från Irak torde avskräcka stormakterna från militära äventyr. Till det ska läggas att Kim Jong Il har tillgång till kärnvapen och mycket väl skulle kunna göra bruk av dem om han kände sin ställning hotad.
Omvärlden har istället försökt sätta diplomatisk press på landet inom ramen för de så kallade sexpartssamtalen, där förutom Nordkorea - USA, Kina, Ryssland, Japan och Sydkorea - medverkar.
Ansträngningarna har dock mest lett till en katt- och råttalek där Nordkorea ständigt levererar nya hot, krav och löften. Turerna har varit många. Ett litet hopp kan dock skönjas sedan landet förra månaden, enligt överenskommelse, stängde ned sina kärnanläggningar. Det återstår dock att se ifall regimen också lämnar ifrån sig allt klyvbart material så som man lovat.
De nordkoreanska kärnvapnen innebär ett allvarligt hot, inte minst mot grannländerna. Kärnvapen kan ibland avskräcka från fientligheter. I händerna på en nyckfull diktator riskerar de snarare att öka krigsrisken.
Behovet av USA:s närvaro har knappast minskat. Amerikanarna har sedan andra världskriget tagit ett ansvar för den miltära säkerheten i regionen. I skydd av detta "paraply" har Japan och Sydkorea kunnat bygga upp sina ekonomier. Men att, som Martin Tondel påstår, USA skulle ha "ett behov" av skurkstater som Nordkorea bör snarast skrivas på kontot för konspirationsteorier.
USA och Kina - som bägge vill ha stabilitet på den koreanska halvön - är i praktiken de enda som förmår sätta press på Nordkorea. För de svältande nordkoreanerna står hoppet i hög grad till att Washington och Peking förmår hitta en gemensam strategi mot envåldshärskaren i Pyongyang.