"Jag är en stark person. Jag har en enorm vilja och drivkraft och klarar av att göra extremt mycket. Jag är energisk och behöver inte så mycket sömn och har järnfysik."
Så sa finansborgarrådet i Stockholm, Kristina Axén Olin (m), i en intervju i DN i början av förra året. Då berättade hon också att politiken hade varit nära att knäcka henne. Moderns bortgång, ett hektiskt valår som gav lite tid till att sörja och en valseger som krävde att hon bara på några veckor skulle utse nya borgarråd, sätta ihop en budget och anställa nya stadsdirektörer. Det var då hon kände att "det blev för mycket jobb, för lite sömn, för lite mat, för mycket huvudvärkstabletter och alkohol". (DN 15/1-07) Det var då hon sökte professionell hjälp för att få privatlivet och politiken att gå ihop. Under 2007 kom ännu en motgång när hon skiljde sig.
Förra veckan lämnade Kristina Axén Olin sitt uppdrag som finansborgarråd. "Priset blev för högt", var hennes egen kommentar. Hon berättade att det gick att jobba så mycket som hon gjorde när hon var gift, men inte som ensamstående trebarnsmamma. (DN 17/4)
Avgången väcker frågan om förväntningarna på politiker är rimliga. Eller om de rent av är omänskliga. En annan viktig fråga är om de skyhöga kraven slår hårdare mot kvinnliga politiker.
Mest av allt är avgången en väckarklocka. Föräldrar går bort och äktenskap havererar. Det händer alla. Att en stark och driven person som Kristina Axén Olin inte klarar av att fortsätta i politiken får nog många att undra vem som då gör det? Vem vill då bli politiker? Och hur påverkar det den svenska demokratin?
Politiker jobbar i princip jämt. Även när de är lediga förväntas de ha tid till folk som kommer fram på stan. Partierna gör inte heller särskilt mycket för att underlätta för dem att kombinera privatliv och politik. Eller för att stödja dem när de hamnar i kris. Samtidigt är politiker föremål för ständig bevakning.
När det gäller förmågan att få ihop livspusslet skiljer sig inte politiken från arbetslivet. Det är svårt att få vardagen att gå ihop - särskilt om man är kvinna och har barn. Kvinnliga politiker förväntas också prata om de här svårigheterna på ett sätt som inte förväntas av deras manliga kollegor.
Kristina Axén Olin har varit väldigt öppen med hur svårt det kan vara. Det har gjort henne mänsklig, trovärdig och till någon att lära av.
För hur trovärdiga är politiker när de talar om vikten av jämställdhet - i hemmet och i näringslivet - när de själva verkar i en sfär där många kvinnor har svårt hinna med de otaliga kvällsmötena och dukar under av kraven och pressen?
Lösningen på många av politikens problem är att det blir ännu fler kvinnor än i dag - och högre upp i hierarkin. Ansvaret för att fler kvinnor bereds plats i politiken ligger givetvis på partierna. De bör också se över sin beredskap när det gäller att ge stöd och professionell hjälp till folkvalda politiker som hamnar i den situation som Kristina Axén Olin har gjort.