Men det märks att det inte är första gången. Ingen säger längre "nu har vi räddat Grekland". De mest optimistiska kommentatorerna talar i stället om att Grekland är säkrat för några år framåt.
Uppgivenheten är inte konstig. Grekland har visat flera gånger att man gärna lovar åtstramningar och strukturreformer för att få nödlån, men att löftena inte betyder någonting när pengarna väl finns på kontot. Euroländerna och de privata banker som efterskänker en stor del av Greklands skulder försöker gardera sig mot brutna löften genom ännu tydligare skrivningar än tidigare.
Samtidigt finns det en vänsteropinion i Sverige som inte tycker att det är tillräckligt att långivare skriver ned Greklands skulder med nästan tre fjärdedelar. Jonas Sjöstedt, Sandro Scocco och varenda vänsterkonspiratör i bloggosfären tycker att det är fel att Grekland tvingas spara och skära ned. Det som behövs är stimulanser och mera resurser!
Var resurserna ska tas i ett land där det är mer eller mindre valfritt att betala skatt och där löner, pensioner och ersättningar har dopats med låg tysk ränta så att de ligger skyhögt över vad produktiviteten och konkurrenskraften klarar av, det ger vänstern inga klara besked om. "Omfördelning från de förmögnaste hushållen" skriver Scocco, men det förutsätter ju en fungerande skatteindrivning. Vänsterbloggarna anser att "de rika" och "överklassen" ska betala Greklands skulder, men protesterar högljutt mot att svenska skattebetalare ska bidra.
Vänstern gör alltså sin vanliga analys. Det finns alltid "nånannan", någon förmögen, rik eller överklass som ska ta konsekvenserna av att grekerna gått i skuldfällan.
Samtidigt börjar politiker i euroländerna prata öppet om "Grexit" - att Grekland träder ut ur valutaunionen - som en tänkbar och kanske önskvärd lösning. Om Grekland ställde in betalningarna, gick i konkurs och återinförde drachmern skulle de vinna konkurrenskraft genom att devalvera. I eurosamarbetet är de hänvisade till "intern devalvering", att sänka sina bubbeluppblåsta löner och prisnivåer, för att åter bli konkurrenskraftiga.
Men amerikanska ekonomer som var med när Lehman Brothers gick omkull varnar för en okontrollerad grekisk konkurs. Det leder till ekonomiskt kaos som smittar både Europa och världen.
Om Grekland varken ska lämnas åt sitt öde eller räddas genom en mycket diffus vänsterlösning där "de rika" ska betala, återstår bara den inslagna vägen: Nödlån, skuldnedskrivningar, åtstramningar och strukturreformer ("intern devalvering"). Det behöver faktiskt inte vara så tröstlöst som det har verkat hittills. Estland, som hamnade i djup ekonomisk kris 2008-2009, sparade sig ur krisen med svångremspolitik. De klarade det eftersom både folket och politikerna insåg vad som behövde göras.
Ska Grekland komma på fötter och bli ekonomiskt självständiga bör de inspireras av Estland och inte av den svenska vänstern.