På ena sidan står C, FP och KD. De vill att gömda och papperslösa ska ha samma rätt till vård som alla andra i Sverige. På andra sidan står M, som vill att dagens regler ska fortsätta gälla - att gömda och papperslösa ska ha fortsatt rätt till akutvård, men att landstingen ska ta betalt.
För C, FP och KD handlar frågan om värderingar. Om alla människors lika värde och rätt.
För M tycks det vara mer en fråga om ordning och reda. Statsminister Fredrik Reinfeldt säger till Ekot (2/9) att den som får nej på sin ansökan om uppehållstillstånd förväntas lämna landet, och att vi därför inte kan ha regler som uppmuntrar till att stanna kvar illegalt. Han varnar också för konsekvenserna: Att människor som är i Sverige illegalt hamnar i ett "skugglandskap" och att det skapas "parallella Sverige".
Men Reinfeldts skräckscenario är redan realitet.
Enligt Migrationsverkets uppskattningar finns det mellan 10 000 och 40 000 personer i Sverige som har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd, eller aldrig varit i kontakt med myndigheterna. Genom att skriva under flera olika internationella konventioner och fördrag har Sverige åtagit sig att garantera vissa rättigheter även för de här människorna. Det tillsammans med läkaretiken, som kräver en mer generös hållning, har också gjort att flera landsting redan valt att gå längre än dagens regler.
Enligt en kartläggning som Ekot gjorde i slutet av förra året ger nästan hälften (9 av 21) av landstingen gömda och papperslösa vård, trots luckorna i lagen. Kartläggningen visar också att man ute i landstingen är frustrerad över att regeringen inte har enats.
För ett och ett halvt år sedan var man överens om att utreda frågan, men fortfarande är man oense om vad det är som ska utredas. M stretar emot och vill inte ändra reglerna till att spegla verkligheten bättre och värna alla människors lika värde och rätt. Reinfeldt säger att han först vill veta hur många människor det rör sig om och vilka effekter det kan ha på sjukvården och kostnaderna för den.
Hur många det handlar om har Migrationsverket redan uppskattat. Att det inte går att få några exakta siffror säger sig självt - de som lever gömda eller saknar tillstånd att vara här gör få avtryck i Myndighets-Sverige. De söker inte heller vård i onödan, vilket talar för att effekterna för vården och kostnaderna inte behöver bli så stora för att de kan få vård på lika villkor. Därför är farhågorna om att det inte kommer att finnas viss vård till andra utsatta grupper också överdrivna.
Men frågan om vård till gömda och papperslösa handlar, precis som C, FP och KD hävdar, ytterst om alla människors lika värde och rätt.
Att öppna sjukvården för gömda och papperslösa är därför angeläget ur ett humanitärt perspektiv. Det är också det enda anständiga för ett land som inte drar sig för att kritisera andra för att inte stå upp för humanitet och mänskliga rättigheter.