I det här läget väljer regeringen att lägga en ganska återhållsam budget med löfte om - såvida det ekonomiska läget tillåter och välfärden är fortsatt säkrad, förstås - att redan under hösten genomföra de i valmanifestet aviserade skattesänkningarna.
Och glädjande nog andas budgeten en del ideologiska ställningstaganden och då inte bara i synen på staten och skatteuttaget, utan även gällande rättvisa och jämlikhet.
För att få fler i arbete vill regeringen sänka trösklarna ytterligare in på arbetsmarknaden, det vill säga öka lönsamheten i att gå från bidrag till arbete, att arbeta mer och att vidareutbilda sig. Men Borg slängde inga köttben till oppositionen i form av sänkta a-kasse- eller sjukersättningsnivåer. Nej, i stället blir det morötter i form av sänkt skatt för pensionärerna, ett femte jobbskatteavdrag samt höjd nedre gräns för statlig inkomstskatt.
Sverige står för första gången på 50 år inför ett ekonomiskt läge där såväl arbetslösheten som inflationen är låg. Det ställer krav på arbetsmarknadens parter, förmanade Borg, att inte driva upp lönenivåerna och försvåra för dem som står längst bort att komma in på arbetsmarknaden. Därmed retade han gallfeber på Wanja Lundby-Wedin och likasinnade.
Men det är inte LO som skapar jobben, det är företagen. Även om regeringen aviserar en del förbättringar så gynnas främst storföretagen, inte de små och nybildade som tvekar inför att anställa. Dessa måste en borgerlig regering med överskott i statskassan återkomma till.
Finansministern påpekade också vikten av ett bra utbildningssystem för Sveriges fortsatta konkurrenskraft, och talade om "2011 och 2012 som två av de mest reformintensiva åren i svensk utbildningshistoria". Skolan är också en rättvisefråga: Allas lika möjligheter i livet och belöning för dem som gör bra ifrån sig, såväl lärare som elever, är en borgerlig syn på rättvisa. Den socialistiska är mer inriktad på ett jämlikt nollsummespel för alla oavsett resultat.
Sammanfattningsvis är vårproppen mer av ett löfte om det som komma skall. Det märktes i riksdagsdebatten. För inte kunde den sansade tonen bero på att oppositionen gillade innehållet? Nej... Tommy Waidelich (S) i sin debut och rutinerade Mikaela Valtersson (MP) drog den välkända slagdängan om försämrade skolresultat och utförsäkrade cancersjuka. Och SD:s Johnny Skalin lallade med.
Dessa brister har regeringen redan avlagt konkreta åtgärder mot varför oppositionens kritik här var något tondöv. Men något skulle de ju säga. Och inget annat parti, allra minst S, är i position att avlägga något mer substantiellt.
Frånsett den prekära situationen i riksdagen så går det kort sagt bra för regeringen och Sverige nu.