Förtroende är dock inget man definierar själv, utan det avgöras av hur omvärlden ser på saken. En del av detta verkar Moderaterna ha glömt när "Arkelstenaffären" är huvudrubriker i många medier.
"Löjligt. Mycket löjligt", avfärdar Carl Bildt mediernas intresse för saken. Han menar att det verkliga problemet är det motsatta, nämligen att för få inom politiken har kunnande och erfarenhet från företagsamheten. Den typen av försvar imponerar inte.
Riksdagsledamöters relationer till olika intressen är ingen skitsak. Att riksdagsledamöter ska resa, gå på möten, träffa folk och företrädare och ha erfarenheter utanför politiken är angeläget. Men man måste inte bli bjuden. Partierna har generösa partistöd, ledamöterna har bättre administrativt och politiskt stöd än de någonsin haft, så möjligheterna att ha breda omvärldskontakter är goda. Till det kommer att riksdagen också har resepengar, som kan sökas när det handlar om utrikes resor. Inom landet har alla ledamöter fria resor. Den här "tycka-synd -om-reaktionen" är inte trovärdig.
Ingen människa är neutral. Riksdagsledamöter har olika lojaliteter. Det kan handla om hembygden eller ideella, fackliga, politiska eller ekonomiska förbindelser som gör dem mindre oberoende. De flesta kan hantera detta, och öppenhet om sina förbindelser gör det enklare. Därför är det till exempel obegripligt att Moderaterna motarbetar den register som riksdagen har över ledamöters ekonomiska intressen liksom att de, och Kristdemokraterna, motsätter sig en öppnare redovisning av partiernas ekonomi. Som bekant är Sverige i detta avseende närmast underutvecklat. För det har vi fått kritik av bland andra Transparency International och Europarådet.
Lobbyismen är stark. Det pågår en ständig dragkamp om resurserna. Många intressegrupper har, jämfört med politiken, stora påverkansresurser. Även för dem är öppenhet viktigt, så att det blir enklare att kunna se vems intressen någon företräder. Lobbyism är inget skumt, utan det handlar om att det blir lättare att värdera argument och lojaliteter om aktörerna uppträder under sin rätta flagga. Ett annat problem som har uppmärksammats är när politiker "byter sida", blir lobbyister som exempelvis Göran Persson, Björn Rosengren och Lars Leijonborg. Sådant händer fortlöpande. Exakt hur detta ska hanteras är svårt att säga, men ett förslag som lanserats är en slags karenstid innan en ledande politiker får ta tjänst hos någon annan.
Som så mycket annat när det handlar om relationer, moral och etik är en bra egenskap omdöme, där förmågan att kunna förstå och se risker som gör att ens uppsåt ifrågasätts är särskilt viktig. Samtalet måste pågå jämt. Och om man själv inte ser, så behöver man ha hjälp av sin omgivning i partiet och av samhället utanför. Men är för många lika, har liknande bakgrund, ålder och erfarenheter så finns risken att man hamnar i en bunker, avskild från samhället i övrigt. Det har hänt många och kan hända alla om man inte ser upp.