Partisekreterare Carin Jämtin (S) vill att Håkan Juholt ska bli ihågkommen som S-ledaren som satte barnfattigdomen på agendan. Så lär det knappast bli, av flera skäl. Ett av de starkare är att S aldrig lyckats presentera någon politisk strategi för att minska barnfattigdomen. Det har heller inte regeringen gjort. Förmodligen beroende på att det är ett mycket komplext problem.
Just hur svåråtkomlig barnfattigdomen är visar det 10-punktsprogram som Socialdemokraterna i Östergötland presenterade häromdagen. Det är en spretig lista som långt ifrån enbart handlar om ökade bidrag till enskilda familjer. Det tyder på att S har fått insikt om att barnfattigdom handlar om mer än pengar.
S har tidigare kritiserat regeringen för att besvara frågor om barnfattigdom med arbetslinjen. Men de två första punkterna på S-listan (1. Rätt till heltid, och 2. Barnomsorgpå obekväm tid) handlar också om arbetsmöjligheter. Föräldrars inkomst är den mest avgörande faktorn för familjeekonomin.
Enligt S jobbar många ofrivilligt deltid. Att införa rätt till heltid innebär dock att några kommer att bli av med sina arbeten till förmån för dem som vill gå upp i arbetstid. Arbetsgivare kan dessutom dra sig för att anställa när personalen kan kräva heltid. Barn till mammor och pappor som blir av med jobbet på grund av detta får det knappast bättre ekonomiskt.
Fem av punkterna på listan handlar om förbättrade resurser till skolor och förskolor. Bra skolor med duktiga lärare och tillräckliga resurser har inte så mycket med hushållsekonomi att göra, men är viktigt för alla barns lika möjligheter.
Punkt 7. Inget barn ska behöva vräkas, är ett mål som S delar med regeringen. Men vägen dit är snärjig. Huruvida S kräver lagstiftning, såsom Stadsmissionen i höstas, framgår inte. Hur en sådan lagstiftning i så fall ska utformas utan att alla incitament för barnfamiljer att betala hyran försvinner, är därmed lika oklart.
Vad som inte heller avslöjas är hur S i Östergötland har tänkt att liståtgärderna ska finansieras. Inte minst med tanke på punkt 5. Förstärkta trygghetssystem och bättre vardagsekonomi, där det hintas om höjd a-kassa, sjukpenning samt höjd föräldrapenning.
Inga barn i Sverige ska behöva vara fattiga. Våra trygghetssystem möjliggör att alla ska ha tak över huvudet och mat på bordet. Problemet är att barnen inte förfogar över pengarna, och så länge vissa föräldrar prioriterar annat än frukost kommer en del barn att gå med tomma magar till skolan.
Lägger vi frukostansvaret på skolan, såsom S föreslår (punkt 6), måste de resurserna tas någon annanstans ifrån. Och vill vi försäkra oss om att barnbidrag, försörjningsstöd och annat verkligen går till mat, kläder och hyra får vi börja öronmärka bidragen. Det innebär en inskränkning av människors frihet och ansvar som till slut landar i en fråga om vilket samhälle vi vill ha.