Turkiet har bultat på dörren till EU ända sedan 1980-talet. I dag möter utrikesminister Carl Bildt Turkiets EU-minister Egemen Bagis. Med största sannolikhet kommer Turkiets utsikter för ett EU-medlemskap upp på agendan. Bildt har gjort sig känd som en av de ivrigaste anhängarna av ett turkiskt EU-medlemskap. Trots att Turkiet fortfarande inte är en demokrati värdig den europeiska unionen.
Förra veckan ägnade svenska PEN ett helt nummer av sin dissidentblogg åt att avhandla situationen för journalister i Turkiet. Det är milt uttryckt dyster läsning. Pressfriheten i Turkiet lyser med sin frånvaro. Turkiet har flest fängslade journalister i världen. Till och med fler än samvetslösa tyrannier som Iran och Kina. Pressfriheten är en hörnsten i en liberal demokrati. Det är dessutom en god indikator på hur väl de demokratiska värderingarna är förankrade i ett samhälle. Den bristande pressfriheten, och den fruktansvärda behandlingen av landets kurdiska minoritet, visar att Turkiet ännu inte kan vara aktuellt för ett EU-medlemskap.
EU har tidigare gjort misstag i den vägen som förskräcker. Ett exempel är Ungern, ett land som vid inträdet i EU saknade en stabil demokratisk värdegrund. Dagens situation i Ungern är bedrövlig; främlingsfientligheten, antisemitismen och antiziganismen frodas. Pressfriheten och yttrandefriheten sätts ständigt på undantag. Och vad gör EU för att stoppa detta? Dessvärre inte mycket. Det finns åtgärder som kan vidtas när ett land allvarligt åsidosätter EU:s demokratiska ideal. Åtgärderna kan leda till att landets rösträtt inom EU tillfälligt dras in. Dock har artikel sju i Lissabonfördraget, som reglerar just detta, aldrig tillämpats. Inte ens i fallet Ungern. Med andra ord är EU inte benäget att gå speciellt långt när medlemsländer kränker de värderingar som unionen säger sig vila på.
Detta belyser faran med att släppa in medlemsländer som saknar en etablerad demokratisk värdegrund. Inte minst mot bakgrund av EU:s slappa hållning gentemot sina egna syndare. För att råda bot på detta krävs att EU gör två saker. Dels måste man vara beredd att faktiskt använda sig utav de ingrepp som står till förfogande vid flagranta brott mot EU:s värdegrund. Dels bör man vara mer försiktigt med att öppna dörren för EU-medlemskap. Sådant bör inte erbjudas förrän ett land övertygande kan visa att det ämnar respektera demokratiska ideal och skydda de mänskliga rättigheterna för sina medborgare.
Turkiet är långt ifrån att uppfylla dessa krav. Därför finns rimliga skäl att avvakta med att släppa in detta land i unionen. Förhoppningsvis inser även Carl Bildt detta.