En traditionell skiljelinje mellan borgerlig och socialistisk politik är att de borgerliga vill att individerna tar ett större personligt ansvar, medan socialisterna lägger hela ansvaret på "det allmänna". Olika individuella föräkringslösningar har gillats av den borgerliga sidan, medan vänstern hellre tar ut en hög skatt och låter staten fördela ut gracerna till medborgarna.
Därför framstår en av detaljerna i Anders Borgs budget som apart - nämligen att sjukpenningen ska minskas för dem som har särskilda försäkringar, så att de inte får mer pengar än andra.
Förslaget gäller inte de första tolv sjukskrivningsmånaderna, då sjukpenningen är 80 procent av lönen. Om sjukskrivningen blir längre ska ersättningen trappas av med den så kallade "förlängda sjukpenningen". Den betalas ut under högst 18 månader, och ska vara 75 procent av lönen. Och för att ingen ska få mer än 75 procent kommer pengar från eventuella kompletterande försäkringar att dras av.
Hur det ska gå till är inte klart, arbetet pågår med att formulera en minskningsregel.
Många fackförbund har kollektivavtalade försäkringar som ger högre ersättning vid långtidssjukskrivning, och både LO, TCO och SACO har protesterat mot minskningsregeln. Kanske får de snart sällskap av försäkringsbolagen, för Anders Borg har sagt till Göteborgs-Posten att arbetshypotesen är att även privat tecknade sjukförsäkringar ska räknas in.
I samma intervju påpekar Borg att socialdemokraterna under krisåren också hade en minskningsregel, och att han tyckte det var oklokt när den avskaffades 1998.
Siffrorna ger Anders Borg rätt - när sjukpenningen blev högre så steg sjuktalen.
Men Borg har ändå principiellt fel. Sjukförsäkringar som ligger utanför den allmänna - oavsett om de är tecknade privat eller genom facket - handlar ju om att människor har tagit ett större ansvar. Genom att betala in sina premier eller avstå löneutrymme har man velat försäkra sig om att få litet mer pengar vid sjukdom.
Risken är att den nya minskningsregeln får människor att tänka att det inte är någon idé: varför ska man teckna särskilda försäkringar mot inkomstbortfall vid sjukdom eller arbetslöshet, eller ha ett privat pensionssparande, om finansministern kan ta pengarna med motiveringen att det måste löna sig att arbeta.
Regeringen har rätt när de stramar åt a-kassa och allmän sjukpenning för att främja arbetslinjen. Tillsammans med jobbskatteavdraget är signalen tydlig: det lönar sig att arbeta.
Men att försöka främja arbetslinjen genom att ge sig på de försäkringar människor har skaffat sig utöver det allmänna skyddet är feltänkt. När skatten är betald så gör vi faktiskt vad vi vill med våra pengar. Om vi väljer att teckna saftiga sjukförsäkringar så må Anders Borg tycka att det är ett tecken på dålig arbetsmoral och lömska planer på ett liv i sus och dus som långtidssjukskriven - det är fortfarande våra pengar som han inte ska röra. Det luktar Göran Persson och är inte värdigt en borgerlig politiker.