Bensinpriset slår nytt rekord. Men måste det verkligen vara så? Är det något slags naturlag som driver upp priset? Nej, det är det inte. Det är hög tid att ställa frågan om det är samhällsekonomiskt acceptabelt med en nivå som dagens på bensinpriset.
Och det har inte minst blivit dags att skärskåda de mekanismer som är denna utvecklings verkliga drivkrafter.
Det blir i själva verket omedelbart uppenbart när de elva kronorna per liter spaltas upp i sina olika beståndsdelar: kostnaden för bensinen är på ett ungefär tre kronor. Oljebolagens marginal är en krona. Återstår alltså sju kronor -- som är den statliga bensinskatten. Det pris som mjölkar ur bilisterna är med andra ord i högsta grad politiskt uppdrivet.
De ansvariga är regeringen och dess stödparti miljöpartiet. De gröna är ideologiskt bilfientliga. Miljöpartiet har medvetet drivit fram dagens extrema prisnivå, eftersom man vill få folk att ställa undan bilen.
Socialdemokraterna spelar med. Om de inte gjorde det, skulle deras regeringsinnehav råka i fara. Att låta Sveriges alla bilister betala priset för denna politiska kohandel är förstås behändigt. Detta i all synnerhet som bensinskatten har den politiska "fördelen" av att vara "osynlig".
När det gäller alla andra skatter leder höjningar till debatt. Men eftersom bensinskatten är inbäddad i ett pris som konsumenten lätt utgår från är marknadssatt i sin helhet, slipper de politiskt ansvariga undan.
Det skall de inte längre få göra. Socialdemokratins beroende av en dogmatisk grön ideologi är samhällsekonomiskt destruktivt.