Journalisten och författaren Katarina Wennstam är ny krönikör i Svenska Dagbladet. I sin debut i förra veckan (26/3) skrev hon på ämnet ”Även de goda krafterna måste tåla granskning”. Samhällsdilemmat hon tar upp beskrivs tydligast i det avslutande citatet: ”Hur kritiserar man en god organisation utan att framstå som ett svin?”.
Wennstams exempel är antimobbningsorganisationen Friends. En organisation med ett gott syfte som de flesta sympatiserar med och vill hålla sig väl med. Friends goodwill är inte att ta miste på. Därför, menar Wennstam, är det så svårt att kritisera Friends. Nyligen lanserade Friends kampanjen ”#unselfie” som vänder sig mot kränkningar på nätet som många unga utsätts för, ofta i samband med att de lagt ut en bild på sig själva – en så kallad ”selfie”. Katarina Wennstam kallar den för ”årets grumligaste webbkampanj”, och hon är inte ensam i sin kritik. Problemet med kampanjen är att den vänder sig till de utsatta och uppmanar dem att ändra sitt beteende (”unselfie” = lägg inte upp kort på dig själv), i stället för att vända sig mot dem som kränker.
Det går visserligen att sympatisera med tanken att vilja ”skydda” ungdomar och avråda dem från att lägga upp utmanande bilder på sig själva, som kanske uppmuntrar till taskiga kommentarer. Enligt Lars Ahrrenius, generalsekreterare på Friends, var grundtanken i kampanjen ”att flytta fokus från utsidan till insidan”. Aldrig att förbjuda selfies. Men kampanjen hamnade snett, och för det måste Friends få kritiseras.
Liksom andra ”goda” fenomen i vår tillvaro. Ta ekologisk jordbruksproduktion som exempel. En oerhört het, och allmänt betraktad som god, potatis. Politiker som Marit Paulsen (FP) har försökt påkalla att eko må vara en trevlig nisch, men den räddar inte planetens matbehov eftersom dess avkastning är så pass mycket mindre än de konventionella odlingarna. Ändå förbinder sig offentliga kök med knappa resurser att till de små eller gamla köpa eko, trots att de ”vanliga” produkterna – särskilt om de är från Sverige – är precis lika bra och dessutom ger pengar över till annan viktig verksamhet. Många andra politiker vill omvända hela vår livsmedelsproduktion till ekogrön. Likväl lyser granskningarna om eko med sin frånvaro. För en sådan god sak, som därtill göder våra samveten, ger vi oss uppenbarligen inte gärna på. Gör vi det kan vi vara säkra på att de ilskna reaktionerna kommer som brev på posten.
Men ingen organisation, rörelse, idé eller person är så altruistisk att den inte kan granskas och – om det är påkallat - kritiseras. Skulle kritik också uppkomma är det inte detsamma som att den granskade företeelsen förtjänar evig bannlysning. Men vidgade vyer och insikt om att saker och ting sällan är svartvita, är nyttiga om än känsliga. Det är därför silkesvantar gärna dras på eller glasögonen grumlas en aning när de goda viljorna ska synas i sömmarna. Likväl måste det göras. För också i de mest renhåriga rabatterna kan små ogräs dyka upp och börja frodas. Vad händer den dag vi blundar och låter det florera fritt?