Protesterna mot regeringens planer att flytta Riksantikvarieämbetet till Gotland i avsikt att bedriva regionalpolitik hjälpte till hälften. Myndighetens ena halva förläggs till Gotland och den andra får vara kvar i Stockholm. Men eftersom ett visst antal arbetstillfällen har lovats gotlänningarna måste ju något ytterligare skjutas till. Därför blixtbeslutades att Riksutställningar också skall skeppas över.
Alltså en annan kulturmyndighet vars verksamhet är av platsbunden natur. Vilket vill säga att den kommer att lida av att ha en bit av Östersjön mellan sig och resten av landet. Men vad bryr sig väl regeringen om kultur?
Och nog är det kallblodigt alltid, att flytta på arbetsplatser under den outtalade men uppenbara förhoppningen att de anställda skall uppleva situationen så omöjlig att de hellre slutar än följer med. Myndigheterna i fråga skall ju helst ge arbetstillfällen till dem som bor i de berörda glesbygdsorterna, inte bara flytta dit folk.
Extra nedslående blir denna logik då det handlar om mycket specialiserade arbeten. Det finns inte många som har den kompetens som krävs för att jobba på vare sig Riksantikvarieämbetet eller Riks-utställningar. Det innebär dels att dessa personer får svårt att hitta nya jobb som motsvarar deras utbildning, dels att myndigheterna måste sänka kompetenskraven mot de arbetssökande på den nya orten.
Och som inte detta räckte för att vittna om regeringens irrationalitet och likgiltighet inför det rätta och rimliga, så startas flera nya myndigheter som alla förläggs i Stockholm.