Lena Micko (s) i Linköping nickar med huvudet när Statistiskacentralbyråns senaste befolkningsstatistik presenteras. Nickar ochkanske ler. Tommy Palmqvist (s) i Vadstena, Lars Rasch (Kopparpartiet)i Åtvidaberg och Johan Andersson (s) i Motala hör till dem som anläggeren mer bekymrad min. Fårorna ligger som ristade runor i deras pannor.
SCB:s statistik för årets första månader cementerar bilden av detinomregionalt splittrade Östergötland. Den långsiktiga trenden ärtydlig. Linköping och Norr-köping ångar på som speedade lokomotiv. Isynnerhet Linköping. Övriga kommuner är rostigt skramlande vagnar somkopplas loss från de hysteriskt framrullande stadslokomotiven.
Linköping begåvades med 6 016 nya invånare under årets nio förstamånader. Norrköping växte med 3 726 invånare. Övriga elva kommuner görsom kristdemokraterna i väljarundersökningarna. Backar. Vadstenaminskar med 61 invånare, Åtvidaberg med 78, Motala med 150 osv. Allamynt har två sidor. Befolkningsmyntet är inget undantag. I och med attÖstergötland sedan 1980-talet utvecklats till ettarbetsmarknads-område, spiller den dundrande tillväxten i Linköpingöver på Kinda, Boxholm, Mjölby och övriga lilleputtar. Minns hurtongångarna gick på 1960- och 1970-talen: När en industri las ner ochfolk blev utan jobb framställdes aldrig Linköping (eller Norrköping)som ett alternativ. I dag arbetspendlar fler än någonsin till länetstvå stora städer. Jobbtillväxten i Linköping är en välsignelse för ossbonnläppar i det som kallas de perifera delarna av länet. Baksidan avmyntet ser ut så här: Befolkningen i de kräftgående kommunerna blirallt äldre, på samma gång som servicen, både den kommersiella och denoffentliga, försämras. Sakta men säkert utarmas de mindre kommunerna påhandel och service. Blicka tjugo år tillbaka i tiden, jämför med 2005,och fatta vidden av den tysta revolutionen.
USA, Tyskland, Frankrike. Bilden är densamma överallt. Så vad göra?Nånstans går gränsen där den lilla kommunen inte mäktar med att bedrivaverksamhet och upprätthålla den service som folket har rätt att krävaför sina investerade skattekronor. De stapplande, knappt förnimbaraförsöken med kommunövergripande samarbete måste ta fart, och detrejält. Här finns mycket att lära från andra länder. Samarbetet fårinte inskränka sig kommunernas verksamhet. Det handlar minst likamycket om att hitta samverkansformer där företag samarbetar med andraföretag/nätverk och/eller med kommuner och/eller andra offentligaorgan. I marknadsföringen av Östergötland måste de mindre kommunernassärart med extremt goda boendemiljöer och ofta väl fungerandeskolmiljöer få en mer framträdande plats -- på samma gång som läneterbjuder snabba och tillgängliga kommunikationer. Politiker i de mindrekommunerna tittar ofta snett på Linköping. Det är en livsfarligattityd. Ska Östergötland överleva som sammanhållen region, medgemensam infrastruktur och en välfärdspolitik värd namnet, måste TommyPalmqvist, Lars Rasch och Johan Andersson träffa Lena Micko oftare än idag. Även om kommungränserna kvarstår på kartan, måste de mentalakommungränserna rensas ut ur medvetandet.