Ibland speglas det stora i det lilla. Stora, komplicerade skeenden kan ta lång tid -- ska ofta ta lång tid. Men ibland kan en politisk process helt stanna upp. För oss utomstående kan det verka förbryllande, men vi faller lätt för förklaringen att det svåra måste få ta tid. Det är när det lilla, det enkla, går i baklås som man börjar undra även över de stora skeendena.
För tio år sedan monterades en bankomat upp på järnvägsstationen i Linköping. Redan då visste de ansvariga att den sitter för högt upp för rörelsehindrade. Under årens lopp har Corren skrivit om automaten åtskilliga gånger -- men inget har hänt. Nu var frågan uppe på tisdagens kommunfullmäktigemöte efter en interpellation av Björn Granath (v). Gösta Gustavsson (c) konstaterade att kommunen bara kan uppmuntra husägaren och banken att lösa frågan. Inte tvinga. Problemet är att huset är K-märkt och att då kan varken automaten sänkas eller en ramp byggas upp. Björn Granath valde att rasa mot den i rummet icke närvarande banken: "Östgöta Enskilda Bank borde skämmas". Varför inte i stället göra detta till en övningsuppgift i att politik är det möjligas konst? Lös frågan.