Åren 1979-85 har betecknats som "det andra kalla kriget". Efter en period av avspänning i världen återgick Sovjetunionen till aggression. Ryssarna invaderade Afghanistan, placerade ut nya kärnvapenmissiler (SS-20) i Europa och gjorde även framstötar kring Sveriges gränser. I september 1981 genomförde sovjetiska styrkor den största landstingsövningen som någonsin skett i Östersjön.
En massiv flottenhet, eskorterad av flyg, löpte ut från Baltikum, strök längs svenskt territorialvatten och verkställde en låtsad attack mot kusten i dåvarande DDR. Manövern kallades Zapad 1981. "Zapad" betyder "väst". Signalen med denna maktuppvisning kunde svårligen missförstås: det är vi, Sovjet, som behärskar Östersjön! De svenskar som inte vaknade då, fick en ny chans månaden därpå när U-137 grundstötte i känsligast möjliga militärområde i Karlskrona skärgård.
När Berlinmuren föll 1989 och Sovjet försvann blev det jubel. Ryssland ansågs ute ur leken. Sverige lade glatt ner invasionsförsvaret och satsade på små insatsstyrkor istället. Tyvärr slog demokratiseringsprocessen i Ryssland slint och Vladimir Putin gjorde entré. Han delade inte svenska politikers syn att den evigt kramvänliga freden inträtt i Europa. Vilket man kanske borde fattat eftersom Putin deklarerade att det totalitära Sovjetunionens upplösning var 1900-talets största geopolitiska katastrof.
Att det var revanschism som gällde, borde måhända även framgått med viss tydlighet för fyra år sedan när ryssarna uttryckligen hälsade oss välkomna tillbaka till 1981. En ny jättemanöver i Östersjön iscensattes, komplett med landstigningsövningar i gammal skala, inkluderat ett fingerat kärnvapenanfall mot Natolandet Polen som bonus. Bara namnet på manövern ekade av demonstrativ symbolik: Zapad 2009.
"Historien upprepar sig aldrig men den rimmar", sa Mark Twain. Dagens Ryssland är inte Sovjet, den militära kapaciteten är också långt från vad den har varit. Men om ambitionerna råder knappast tvivel. Putin pumpar in enorma mängder pengar i upprustning, frossar i västfientlig retorik och har uppenbart samma strategiska dröm som redan tsartidens Kreml närde: att göra Östersjön till ett ryskt innanhav med övriga strandstater som finlandiserade vasaller.
Därför är gårdagens avslöjande i SvD så allvarligt: att ryska bombplan under påskhelgen ostört kunde övningsanfall Sverige. Vi förmådde inte ens möta ryssarnas provokation med egna JAS-plan för visa att Sverige höll garden uppe. Någon gard värd namnet har vi ju heller inte. ÖB förklarande nyligen att Sverige enbart kan försvaras i en vecka - och en kort tid efteråt passar alltså Ryssland på att dra brallorna av oss. Vad säger det? För övrigt är det i september dags för Zapad 2013...Sorry, men vi tycks ha vaknat upp i kalla kriget del 3. Det vore nog ingen dum idé om regeringen tog lite mer seriöst på den nationella säkerheten och försvaret igen.