Ska sjukpenning bara betalas ut till den som är för sjuk för att arbeta, eller ska man kunna få sjukpenning även på andra grunder? Det är kärnfrågan i den senaste tidens debatt om sjukförsäkringen.
De nya sjukförsäkringsreglerna trädde i kraft redan i juli förra året, men diskussionen har blossat upp på allvar först nu. Det beror på tidsgränserna för hur arbetsförmågan hos den sjukskrivna prövas.
Vid årsskiftet passerade cirka 76 000 sjukskrivna personer 180-dagarsstrecket, och deras arbetsförmåga prövas nu mot hela arbetsmarknaden. Det innebär att vissa kommer att förlora sjukpenningen, eftersom de bedöms friska nog att ta ett annat jobb än det de är sjukskrivna från.
Många tycker att detta är grymt och inhumant. Aftonbladet har dammat av sin gamla artikelserie om "det nya, tuffa Sverige", och (S) och (V) har krävt moratorium respektive time-out för de nya reglerna. Och det är lätt att känna medlidande med sjukskrivna som nu inte bara ska oroa sig för sin hälsa, utan också sin ekonomi. Att gå från sjukpenning till a-kassa innebär en försämring för många eftersom a-kassan har ett lägre tak.
Men regeringen har inte ändrat reglerna för att vinna snabba popularitetspoäng, utan för att skapa ett långsiktigt hållbart system. Dels handlar det om samhällsekonomi - varje sjukskriven person som kommer tillbaka i arbete bidrar till välfärden i stället för att leva av den. Men det handlar också om de sjukskrivna individernas långsiktiga hälsa och välbefinnande. Hur skrämmande det än kan te sig för en person som har varit sjukskriven länge att börja arbeta igen - kanske på ett nytt jobb - så visar statistiken att människor som arbetar mår bättre och lever längre än de som går sjukskrivna eller förtidspensionerade.
Sett ur det perspektivet är det de långa, okontrollerade sjukskrivningarna och sjukpensioneringarna som är grymma och inhumana.
(S) och (V) komplicerar dessutom saken genom att kräva ett tillfälligt stopp för de nya reglerna med hänvisning till krisen. De verkar tycka att en prövning av sjukskrivnas arbetsförmåga är okej i normala fall, men inte när det är mörkt på arbetsmarknaden. Under 90-talskrisen gjorde S-regeringen just så, lät sjukskrivningstalen stiga för att dölja arbetslösheten. Facit är förskräckande - över en halv miljon människor, många unga, blev sjukpensionärer som aldrig kom tillbaka till arbetslivet.
Det kan verka farligt lockande att ta efter Göran Persson: låta sjukskrivningstalen rusa och skryta med låga arbetslöshetssiffror. Men regeringen håller emot, och det är rätt. Det inhumana är att låta arbetsföra personer gå sjukskrivna, så att de utvecklar en sjukidentitet och drabbas av sjukskrivningsskador. Det är också grymt mot de verkligt sjuka att låta sjukförsäkringen bli en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. De drabbas då av allmänhetens misstro mot alla "fusksjuka", och av de sänkningar av ersättningarna som blir nödvändiga när krisrelaterad arbetslöshet ska gömmas i sjukförsäkringen.