Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog har aldrig gjort sig känd för sin politiska förbindlighet. Tvärtom, när borgarna vann valet 1976 sade hon att det kändes som "en statskupp". Och under sina år på Dala-Demokraten och senare som kulturminister framträdde hon mer än gärna som konfrontativ företrädare för rörelsens vänsterfalang.
Det väckte därför viss förvåning när hon utsågs till partisekreterare efter den godmodige Lars Stjernqvist. En partisekreterare brukar vara en sådan som hanterar konflikter, inte en sådan som skapar dem. I går höll Ulvskog tal på politikerveckan i Almedalen. Göran Persson har ju förklarat att hela tillställningen är ointressant för hans del. Istället för Perssons väl inövade landsfaderstämma var det därför en ideolog som tog ton. Och nog hördes de strängar av vrede som så ofta kännetecknar en sådan. Dessförinnan hade partisekreteraren hunnit göra en typisk ulvskogsk markering mot en journalist.
En nöjesredaktör hade haft fräckheten att vilja klassa sig själv som arbetarklass eftersom hon och hennes föräldrar hade jobbat så pass hårt under sina liv. Ulvskog hade då i en intervju förklarat att det inte gick för sig. Föräldrarna hade fel bakgrund. Bland annat hade ju fadern varit skeppsmäklare. Det är talande. Ulvskog har möjligtvis rätt utifrån ett regelrätt sociologiskt perspektiv. Men är det intressant? Är det viktigt att göra en sådan markering?
Få människor besvärar sig med att vara så regelrätta, och framför allt med att rätta andra i frågan. Bara vredgade ideologer. En obehaglig företeelse har dykt upp under den annars så sommaridylliska politikerveckan. Uniformt rödklädda personer från socialdemokratiska ungdoms-förbundet SSU har gått runt med plakat föreställande moderatledaren Fredrik Reinfeldt ritad som en djävul. Teckningen är gjord av ett proffs.
Den moderate partisekreteraren Sven-Otto Littorin har upprört begärt att denna smaklöshet tas upp till diskussion, men Ulvskog har ryckt på axlarna och sagt att det där är väl inget. Nej, hon tycker nog inte det. I hennes ögon är det säkert inget övertramp.
Att vanliga människor i och utanför branschen tycker att det är obehagligt förstår hon inte. Socialdemokraterna har försökt misstänkliggöra Reinfeldts nya moderata parti ända sedan hans nydaning inleddes. Anklagelse efter anklagelse har riktats men studsat, och moderaterna har bara stigit i opinionsmätningarna. Detta måste göra socialdemokraterna arga. Och rädda.
Vad kan de göra annat än att ta i ännu mer? Annat än att bli ännu hårdare? Det är mot en sådan bakgrund valet av Ulvskog som partisekreterare blir direkt obehaglig. Är det för att man planerar en tid av fula trick och smutskampanjer som hon betraktas som den lämplige att sitta vid rodret?
Hon, som inte skyr några medel för att bekämpa förrädarna på "andra sidan"? Framtiden får utvisa. I värsta fall är djävulsplakaten i Visby bara början.