Döda gärna Bond - inte klimatfrågan

Ingen fråga har rört vid vår fantasi det senaste året som klimatet. Stormar över svenska skogar, hetta i södra Europa och risken för att samhället bryter samman när oljan är slut. Själv har jag grubblat över Helge ås översvämningar vid Hanöbukten i Skåne. De verkar komma allt tätare och bli allt häftigare. Min sommarstuga ligger inte långt bort.

Linköping2007-06-21 00:00
Detta är en ledarkrönika. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Ingen fråga har rört vid vår fantasi det senaste året som klimatet. Stormar över svenska skogar, hetta i södra Europa och risken för att samhället bryter samman när oljan är slut. Själv har jag grubblat över Helge ås översvämningar vid Hanöbukten i Skåne. De verkar komma allt tätare och bli allt häftigare. Min sommarstuga ligger inte långt bort.

Vi i media har hakat på, inte minst kvällstidningarna. Att veta vilka frågor som engagerar läsarna är en av deras verkligt starka sidor. Problemet är deras brist på måtta. Ska det göras, så ska det göras in absurdum - och det går igen i allt. Ta James Bond.

Jag gillar att se en Bondfilm vartannat år. Nu försöker Expressen pracka på mig allihop - en i veckan hela sommaren. Det sliter sönder myten och fascinationen slår över i likgiltighet. Expressen lyckades med det ingen fiende gjort: att döda Bond.

Samma sak med klimatet. När klimatfrågan fick sitt stora genombrott för snart ett år sedan var de helt hejdlösa, det var tio sidor varenda dag med möjliga och omöjliga katastrofscenarier.

Och var är de nu? Allt har återgått till det normala. Ond bråd död säljer bättre än svårlösta globala problem.

På sätt och vis är det naturligt att mediernas intresse går i vågor. Det gäller även miljön. Vem minns inte säldöden för 20 år sedan och skogsdöden för tio år sedan?

Det som skiljer nu är att hoten är större och att en ny medvetenhet börjar gro. Då är det desto viktigare att panikjournalistik inte slår över i likgiltighet.

Trots alla spaltkilometer som skrivits det senaste året finns frågorna kvar. Stora som små. Är det verkligen rimligt att döva samvetet med utsläppsrätter efter Thailandssemestern? Och hur ska man göra med sockerärterna från Zimbabwe i grönsaksdisken. Att köpa dem är en av de få solidaritetshandlingar vi kan göra med ett plågat folk i Afrika. Att frakta dem över halva jorden med flyg är naturligtvis absurt. Vad ska styra: solidariteten eller miljön?

Även Corren har gett klimatfrågorna stort utrymme. Och vi är inte färdiga. Vi kommer fortsätta att vrida och vända på frågeställningarna så länge det behövs. Diskussionen har bara börjat.

Läs mer om