Irlands nej till Lissabonfördraget skapar osäkerhet om vad som ska hända härnäst.
Enligt en strikt tolkning av det nu gällande Nicefördraget innebär folkomröstningen (där nej-sidan fick 53,4 procent mot ja-sidans 46,6) att Lissabonfördraget nu är "dött", eftersom fördragsförändringar måste tas i total enighet.
Men politiker i EU och medlemsländerna har sagt att det finns andra lösningar. Man skulle kunna backa processen något år och omförhandla delar av Lissabonfördraget, eller diskutera direkt med Irland om vilka förändringar eller försäkringar de vill ha för att säga ja.
Hittills är det faktiskt bara Tjeckiens president som har dödförklarat Lissabonfördraget på grund av Irlands folkomröstning. Och det är inte underligt att många vill hitta en annan lösning än dödförklaring: Processen fram till Lissabonfördraget har varit utdragen, och EU behöver ett nytt regelverk för effektivitetens skull och för att kunna fortsätta utvidgningen. 18 av de 27 medlemsländerna har redan sagt ja till Lissabonfördraget, och de återstående åtta länderna - däribland Sverige - förväntas också säga ja.
Vissa menar att det vore odemokratiskt att inte döda Lissabonfördraget nu när Irland har sagt nej - Lars Ohly till exempel. Den självklara invändningen är att det inte är demokratiskt när ett EU-land stoppar ett fördrag som de övriga 26 EU-länderna vill ha.
Ironiskt nog är en av idéerna med Lissabonfördraget just att förhindra sådana dödlägen som nu har uppstått, genom begänsad vetorätt och fler majoritetsbeslut.
Förhoppningsvis går det att hitta en särlösning för Irland. Landet har vunnit mycket på sitt EU-medlemskap och irländarna är i grunden EU-positiva. Därför vore det inte bara odemokratiskt utan också rent knasigt om 3 miljoner irländare får stoppa en viktig förändring för 500 miljoner EU-invånare.