I Irak splittras det styrande rådet ifråga om synen på kvinnors rättigheter. I Sverige får en advokat under en rättegång kalla motparten för "hora" utan att domstolen ingriper.
Kvinnoförtryck, kvinnoförakt, kvinnodiskriminering frodas överallt.
Kanske det inte är så märkligt att kvinnors rättigheter ifrågasätts i arabstaten Irak, där de flesta förmodligen inte kan stava till ordet som motsvarar jämställdhet.
Kvinnor i arabländerna saknar ofta de mest elementära mänskliga rättigheter.
I Irak är medlemmarna i det styrande rådet oense om bland annat huruvida kvinnor ska kunna få vårdnaden om barn vid skilsmässa samt om mäns krav på att få ha flera hustrur.
Hos oss är vi ljusår från just den typen av könsrelaterade konflikter. Det innebär emellertid inte att vi uppnått det ideala jämställdhetsläget.
Ett nytt pinsamt exempel på kvinnodiskriminering inom rättsväsendet dök upp i förra veckan. En försvarsadvokat för ett föräldrapar, som under flera år misshandlat sin dotter (motpart i målet) kallade mitt framför näsan på domaren och de övriga i rätten denna dotter för "hora". En kristallklar förlöpning av en utbildad jurist, en medlem i advokatsamfundet. Men också en förlöpning av domstolen som struntade i att tillrättavisa en försvarare som låtit munnen glappa på ett minst sagt olämpligt sätt.
Det är både ynkligt och obegripligt att svenska domstolar får fortsätta att leda kvinnodiskriminerande rättegångar. För det är precis vad de gör. En ny undersökning visar svart på vitt hur kvinnor i mål gällande våldtäkter och andra sexuella övergrepp under förhandlingen kläs av in på bara kroppen.
I en ömtålig situation, i en rättssal, åläggs utsatta kvinnor att redogöra för om de, när de blev brottsoffer, hade stringtrosor, hur kort deras kjol var och om de på annat sätt var utmanande klädda, hur mycket det druckit eller brukar dricka, hur ofta de går på krogen och hur ofta de har sex.
Noteras skall att den misstänkte gärningsmannen inte tvingas redogöra för några lika privata och intima vanor.
Möjligen är det något nytt att en försvarsadvokat går så långt att han inför sittande rätt kallar ett brottsoffer för "hora". Annars finns egentligen inget nytt i de grova missförhållanden som råder inom rättväsendet. Vi matas gång på gång med de mest horribla detaljer i rättegångar där kvinnor, säkerligen under stor vånda, anmält och dragit sin plågoande inför skranket.
Reaktionerna är mest av dagsländekaraktär. De lever ett intensivt men kort liv och sedan är de borta.
Det måste bli ett slut på dessa kvinnoföraktande fasoner som tämligen fritt tillåts härja i våra rättegångssalar.
En våldtagen kvinna har upplevt den maximala förnedringen när en man mot hennes vilja penetrerat hennes kropp. I bästa fall får hon hjälp att hantera alla svåra känslor efteråt.
När kvinnan kanske börjar få grepp om sin tillvaro igen är det dags för rannsakningen av den som misstänks ha våldfört sig på henne.
Många kvinnor har vittnat om den osäkerhet och ibland ångest de upplevt inför rättegången. Och det trots att de inte känt till hur hela deras liv och leverne skulle dissekeras och att respekten för deras integritet i långa stycken skulle visa sig obefintlig.
Rättegången kan mycket väl bli ett andra övergrepp, som ytterligare tynger det känslomässiga bagaget för kvinnan.
I ett upplyst och demokratiskt land som Sverige kan det absolut inte vara omöjligt att sätta stopp för att kvinnor under domstolsförhandlingar kränks, trots att de är de som är offren. Om inget radikalt händer är det dags för alla vänner av rättvisa, jämställdhet och humanitet att samlas till protestaktioner.