I stort sett är spritreklam än så länge förbjuden i Sverige, därför att alkohol är skadlig och kan bli vanebildande. Reklam för olika sorters spel däremot är fullt tillåten, för att inte säga varmt välsignad från högsta politiska ort, trots att spelandet liksom alkoholen kan vara beroendeframkallande.
Systembolaget säljer sina produkter utan marknadsföring, och det har gått bra fram till nu då billigare sprit flödar in från andra EU-länder. Nu sjunker Systembolagets försäljning, och det surras allt mer högljutt om skattesänkningar på alkoholvaror. Det finns till och med antydningar om att det kan bli aktuellt att börja annonsera ut Koskenkorva, körsbärsvin och starkbärs. Men det steget skulle vara långt och kunna betyda till och med politiskt självmord med tanke på en stark och inflytelserik nykterhetslobby.
Att marknadsföra de statligt kontrollerade spelen däremot tycks alltid ha varit moraliskt försvarbart, trots att vare sig finansminister Bo Ringholm eller några andra beslutsfattare vid det här laget kan vara ovetande om vilka tragedier som utspelats och fortsätter att utspelas i spåren av ett sjukligt spelberoende.
Finansministern har goda ekonomiska skäl att blunda för att det i dag finns cirka 100 000 spelberoende, som får sina egna och sina närståendes liv lagda i ruiner. Staten håvar in runt fem miljarder kronor på spelen hos ATG och Svenska Spel och på numera etablerade kasinon i statlig regi.
Svenskarna satsar årligen omkring 38 miljarder på legala spel, och ett okänt antal miljarder på illegala sådana. Spelandet ökar också från år till år. En anledning är sannolikt att det inte finns några begränsningar i reklamen för de svenska spelen. Det är bara utländska spel, som av konkurrensskäl förbjuds att marknadsföra sig i Sverige. Enligt en granskning av DN satsar de svenska speljättarna cirka två miljoner kronor på reklam. Varje dag.
Behovet av behandling av spelmissbrukare ökar också det, men av de fem miljarderna som staten tar in på spelandet får Folkhälsoinstitutet endast 14 miljoner kronor till behandlingsåtgärder.
Statens hantering av spelandet i landet präglas av ren och skär dubbelmoral. Tillskottet till statskassan är viktigare än att hejda det omfattande spelandet och riskerna för allt fler spelberoende.
Dubbelmoralen är precis den samma som på alkoholområdet. Alkoholskatterna ger staten goda inkomster alltmedan alkoholskadorna och alkoholberoendet tilltar. Enda skillnaden mellan spritförsäljningen och det statliga monopolspelandet är att det sistnämnda tillåts ägna sig åt en ohämmad reklam för sin verksamhet.
Hur resonerar Bo Ringholm när han räknar in pengar som förutsätter att människors liv förvandlas till tragedier? Gäller inget annat än att till varje pris suga ut så mycket skatteintäkter som möjligt, oavsett vilka konsekvenser det får?
Det finns spelare som hamnat i så svårt beroende att de omsatt alla tillgångar de själva och deras familjer har ägt. Spelmissbrukarnas familjer splittras när hustrun, mannen, barnen och/eller föräldrarna tvingas se den nakna sanningen i vitögat. Hemmet, huset, banktillgångar, barnens sparpengar och gamla föräldrars sparade slantar har gått upp i rök vid spelautomater, på travbanan eller på något annat där insatserna oftast slukar varje uns av insatser.
Bo Ringholm och den övriga regeringen tycks strunta i detta, bara pengarna strömmar in. Så ser det ut när dubbelmoralen får sitta i högsätet.