Snart firas för femte året i rad Heterohatets Dag. Göteborgs Queerinstitut, som har instiftat dagen, "förespråkar ett sexualpolitiskt konfliktperspektiv" och "vill brinnande revolution". Målet, "att störta heterosamhället i gruset", ska uppnås med bland annat "ekonomiskt sabotage" och "vansinnesdåd".
Institutets vänsterperspektiv märks på programmet från förra årets hatdag. Då ägnades festligheterna åt "kriget mot alliansen". "Död åt alliansen" var en slogan och parlamentarismen beskrevs som en fiende. Fredrik och Filippa Reinfeldt liksom Ebba Witt-Brattström porträtterades med kikarsikte över sina ansikten.
Visst kan man rycka på axlarna åt spektaklet, släta över hatretoriken och våldsromantiken med att det "bara är satir" och att HBT-personer har varit så förtryckta historiskt att det är förståeligt att vissa vill ge igen.
Efter terrorattentatet i Norge debatteras dock politisk extremism och hatretorik intensivt, och då bör även Heterohatets Dag hamna under luppen. Att lägga ett kikarsikte över Reinfeldt samtidigt som man uppmanar till "vansinnesdåd" får en extra dimension i Sverige, som har upplevt ett statsministermord.
Men i Sverige har vi dubbla måttstockar för hatet. Grupper som ses som förtryckta eller underordnade - det kan vara queeraktivister, feminister, antikapitalister eller förortsungdomar - får spy ut sitt heterohat, manshat, borgarhat och svennehat utan mycket till reaktion. Det tycks finnas en uppfattning att offerstatus vaccinerar mot riktigt våld, att den som är underordnad aldrig kommer att omsätta hatretoriken i praktik.
Det är inkonsekvent. När det är så populärt att förklara kravallerna i London med utanförskap och underordning vore det logiska att bli skräckslagen av Heterohatets Dag - firarna säger ju öppet att de är förtryckta och därför hatar.
Genusvetenskapen vid Göteborgs universitet känner ingen skräck. Tvärtom hade man fram tills helt nyligen ett formellt samarbete med Göteborgs Queerinstitut. När bloggare uppmärksammade saken meddelade universitetet att samarbetet är avbrutet - samtidigt plockades en text om det bort från hemsidan Queers mot kapitalism. Genusforskare på olika håll i landet reagerade med en stödaktion för Göteborgs Queerinstitut på Facebook.
Även forskare vars lön betalas med skattemedel omfattas av yttrande- och föreningsfriheten. Men nog undrar jag hur reaktionerna hade sett ut om universitetet hade samarbetat med och enskilda forskare hade gett öppet stöd åt en högerkristen organisation som firade homohatets dag, eller en nationalistisk organisation som firade islamhatets dag?
Kanske är de dubbla måttstockarna vanligare hos genusvetare? Med högskola och politiker i ryggen uppför de sig ibland som den nya tidens prästerskap, som avgör vad som är rätt och fel och som ingen får ifrågasätta. Märkligt blir det i alla fall, när de som vill uppfostra alla oss andra ger sitt stöd åt just sådan hatretorik och våldsromantik som vi annars förväntas ta avstånd ifrån.