Nej, som tydliggjordes i gårdagens Corren är det inte bara stockholmarna som berörs av den trängselskatt som började gälla från i går. Alla som har ärende till huvudstaden någon gång -- och det är ju rätt många -- får en inblick i en av de mest fumliga och rent ut sagt idiotiska tilltagen i svensk politiks historia.
Argumenten för det är så många att man knappt håller reda på dem: Kameraövervakningen driver oss i en skjuts vidare in i ett storebrorssamhälle, kontrollen och inkasseringen av avgifter är med knapphet rättssäker, avgiften tas inte ut på de för ändamålet bästa sträckorna, det blir de mindre bemedlade som tar den största ekonomiska stöten, det hela har gjorts onödigt krångligt, och så vidare och så vidare.
Och dessutom är det hela tillkommet på ett sätt som reser allvarliga principiella frågetecken. Varken stockholmarna eller deras lokala företrädare vill ha skatterna, endast stadshusets miljöpartister. Att de ändå finns beror endast på att miljöpartisterna i riksdagen tvingat Göran Persson att i sin tur tvinga Stockholms socialdemokrater att bryta sitt vallöfte och införa trängelskatter. Är det verkligen så det skall få gå till i en demokrati?
Men behövs då inte trängselskatter i princip? Ja, i princip. Om man har gett upp den mest naturliga tanken för att komma till rätta med knölig innerstadstrafik, nämligen ringleder. Vore det inte för miljöpartisters och andras inflytande skulle Stockholm kunna ha haft sådana i dag och sluppit allt det här.