Det var miljöpartiet som tvingade igenom trängselavgifter i Stockholm efter valet 2002. När Göran Persson förhandlade om miljöpartiets stöd för en s-regering i minoritet var det partiets krav.
Tanken var att trängselavgifter skulle vara en mirakelmedicin. Bilisterna skulle slippa sitta i kö och pengarna från avgifterna skulle finansiera en kraftig utbyggnad av kollektivtrafiken.
Nu visar det sig att trängselavgifterna inte ens går plus. Det kommer de att göra först år 2011, enligt Dagens Nyheter. Vinsten varje år är betydligt mindre än förutspått och kostnaderna för genomförandet av systemet blev enorma.
De kostnaderna hänger förstås ihop med att förslaget pressades igenom på kortast möjliga tid. Paniklösningar blir nästan alltid dyra.
Trängselavgifter är en bra idé. Men hur de genomförs är förstås helt avgörande för framgången.
Tyvärr tycks inte miljöpartiet klara av att dra denna slutsats - och ta den vidare till andra områden.
I klimatberedningen har partiet krävt minskade utsläpp av växthusgaser med 40 procent till år 2020. Utan att redovisa hur det ska gå till. För de första 30 procenten finns det en ungefärlig plan - som kan visa sig vara ungefär lika effektiv som trängselavgifterna. För de sista tio procenten finns ingen plan alls. Det bäddar för dyra panikbeslut som ger ovissa resultat.
Men Sverige har inte råd med hur många misslyckanden som helst på klimatpolitikens område. Det handlar inte framför allt om pengar - utan om trovärdighet och folkligt stöd.
Det är tur att miljöpartiet inte har makten. Deras ogenomtänkta lösningar skulle kunna få den mest passionerade miljövän att tappa förtroendet för klimatpolitiken.