Samtidigt har många egna erfarenheter av hur ineffektiv sjukvården kan vara. Vårdutredningar kan pågå under långa tidsperioder under vilka patienten skickas runt mellan olika enheter. Samordningen mellan primärvård och specialistvård och mellan kommunernas äldrevård och landstingsvården lämnar en hel del övrigt att önska.
I Östergötland gick landstinget back med 142,5 miljoner kronor 2009. Någonting måste göras. Den borgerliga landstingsledningen har fått en hel del berättigad kritik för sin arbetstidsreform som tvingat sjuksköterskor och undersköterskor att jobba varannan helg. Det är inte heller troligt att så värst mycket pengar sparas på omorganisationen.
Socialdemokraterna vill spara pengar genom ökad centralstyrning. Men centralt uppgjorda prioriteringslistor är knappast någon lösning. Det är bra att vårdcheferna har eget ansvar för ekonomin.
En skattehöjning, som oppositionen flaggar för, är inte helt utesluten. Landstinget i Östergötland har jämförelsevis låg skatt. Om alternativet är ytterligare personalneddragningar talar mycket för detta alternativ.
Men det finns mycket annat som behöver göras för att vården ska fungera bättre. En skattehöjning riskerar att bara bli en tillfällig lösning för att slippa ta tag i strukturella problem som både kostar pengar och som går ut över patienten.
Till stor del är dock kostnaderna för vården en fråga för rikspolitiken. Är det till exempel rimligt att så mycket resurser läggs på fetmaoperationer? Att vården för cancerpatienter blir allt dyrare är det däremot svårare att göra någonting åt.
Den stora ökningen av antalet operationer mot fetma visar också att det finns ett stort behov av förebyggande vård och hälsofrämjande åtgärder. Här finns det stora vinster att göra, i alla fall på lång sikt.
Det är viktigt att Sverige fortsätter att ha solidariskt finansierad sjukvård. Men avgifter och egna försäkringar måste i större utsträckning kunna användas som komplement.
Sveriges kommuner och landstings rapport om vad välfärden kommer att kosta år 2035 har blivit mycket omdiskuterad. Men slutsatsen i rapporten att kommunal- och landstingsskatten måste höjas med 13 kronor under de närmaste 25 åren måste främst uppfattas som en uppmaning till nytänkande.
En stor del av den förväntade kostnadsökningen beror på att allt färre tvingas försörja allt fler eftersom svenskarna lever längre och längre. Även äldrevårdens finansiering måste därför diskuteras. Många pensionärer har råd att betala betydligt mer för vård och omsorg än vad de gör idag.
Det är omöjligt att komma till rätta med landstingens och kommunernas ekonomi utan att komma in på diskussionen om välfärdens förnyelse. Vi måste våga diskutera frågan vad samhället ska bekosta och vad enskilda individer ska stå för själva.