Socialdemokraterna vill höja taket i a-kassan rejält. I dag är högsta dagpenning 680 kronor, vilket innebär att den som tjänar mer än 18 700 i månaden inte får 80 procents ersättning vid arbetslöshet.
I s skuggbudget höjs den högsta dagpenningen till 950 kronor nästa år, och litet till de följande åren. Det lyfter taket för 80 procents a-kasseersättning till månadslöner på 26 125.
Men smakar det så kostar det. Kraftigt höjda tak i a-kassan kostar mycket - och mer ju högre arbetslösheten blir och ju fler höginkomsttagare som blir arbetslösa.
S själva tror att deras takhöjningar skulle kosta mellan 6,3 och 7,3 miljarder om året. De redovisar inte hur de fått fram dessa siffror, men mycket tyder på att det är glädjekalkyler. Medianlönen i Sverige var 23 000 kronor förra året. Det skulle ge en a-kassedagpenning på 836 kronor, om s-taket gällde. Räknar man om a-kassans utbetalningar 2007 med den snittdagpenningen ökar de med 7,6 miljarder till 25,8 miljarder.
Då var ändå 2007 ett år med låg arbetslöshet. 2004 skulle utbetalningarna från a-kassan ha landat på 41,8 miljarder om snittdagpenningen var 836 kronor. Flera prognoser tyder på att arbetslösheten de närmaste åren blir högre än den var 2004. En s-höjning av a-kassetaket skulle alltså kosta väldigt stora pengar - pengar som annars kan gå till skola, vård, infrastruktur eller skattelättnader för pressade företag.
Men höjt a-kassetak är ingen politisk blockdelare. Ett antal borgerliga politiker, med folkpartiets riksdagsgrupp i spetsen, vill också höja taket. Skiljelinjen går mellan dem som vill att a-kassan ska ge grundtrygghet och dem som vill följa inkomstbortfallsprincipen.
Argumenten för att a-kassan ska ge grundtrygghet är just att det inte blir lika dyrt, att lågavlönade som jobbar slipper subventionera högavlönade som inte jobbar och att låga ersättningar ger starkare incitament att arbeta. Konjunkturinstitutet visade nyligen att de sänkta a-kasseersättningarna har lett till en mer återhållsam lönebildning och lägre arbetslöshet.
Argumenten för att a-kassan ska följa inkomstbortfallsprincipen är att medel- och höginkomsttagare blir mer villiga att betala skatt när även de får inkomstrelaterade ersättningar, samt att a-kassan och sjukförsäkringen bör ligga på samma nivå för att inte individer ska strömma mellan de två systemen.
Dessutom finns det rent politiska argument för de två linjerna. S konstaterade i sin analys efter valnederlaget att de bör höja a-kassetaket för att vinna tillbaka medelklassväljare. Om alliansen vill införa obligatorisk a-kassa så kan grundtrygghetsmodellen öppna för kohandel med de motvilliga facken: De kan då använda sina inkomstförsäkringar som det rekryteringsverktyg a-kassan hittills har varit.
Men oavsett vad man tycker: Under den kommande lågkonjunkturen när arbetslösheten ökar och många blir beroende av a-kassan så blir det dyrt att göra kraftiga takhöjningar - och det ekonomiska utrymmet kommer att vara begränsat.