Om man kommer ihåg det, mitt i lördagsmysett, bland chipssmulor och godiskladd, kan man i kväll klockan 20.30 stänga av dumburken, låta tystnaden och framför allt mörkret breda ut sig i hemmet. Det är dags för Världsnaturfondens årliga kampanj Earth Hour, en internationell happening där lampor släcks efter lokal tid – som en långsam mörk våg över jordklotet – för att påminna världens makthavare om klimatfrågan.
Det som är häftigt med Earth Hour, frånsett den visuella effekten, är att den är en uppmaning till civilsamhället att agera för att få till en förändring. Barnen, som pratat om saken på dagis och i skolor, påminner föräldrar om att de ska släcka lampan på lördagskvällen. Aktion på individnivå som kan få mönster att skifta.
Därför är det synd att i årets Earth Hour-tema: Bilen, biffen, bostad och börsen, börjar WWF i fel ände och lägger tonvikten vid politikerna. ”Ansvariga politiker – underlätta för oss att äta mindre och bättre kött”, skriver WWF och riktar sig till konsumentminister Birgitta Ohlsson (FP). Samma gällande bostaden: ”Ansvariga politiker – se till att energin inte slösas bort i våra bostäder”.
Varför inte samma tilltro till den enskilde här? Vi klarar ju uppenbarligen att släcka våra egna lampor utan några uppmaningar från stat eller kommun. Varför vänder sig WWF, som så många andra, huvudet automatiskt uppåt och ber om politisk styrning? Bestäm vad vi ska äta, bestäm hur vi ska värma upp våra hus, etcetera.
Klimatfrågan handlar om vilken värld vi vill ha. Det gör även hur den saken och andra ska förändras. Vill vi ha någon makt i våra egna händer eller ger vi, gladligen, bort den vi har till politikerna? Vi ska vara glada åt att marknaden styr på sina håll – det är ju vi som är marknaden!