Eddan är kanske det till namnet mest poetiska kvarteret i Linköping. Intrycket av dagens Edda är emellertid knappast skimrande poetiskt. Sedan mitten av 1980-talet har kvarteret varit värd för en enda stor parkering. I dag pågår en arkeologisk undersökning på platsen. Arkeologerna har stött på "mystiska" diken och gropar, och tror sig för första gången kanske ha funnit spår av att Linköping kan ha haft ett stadsdike.
Grävningarna fortsätter ner till det 1600-tal då det skapades ordning och reda i staden, då man började bygga fina hus utmed gatorna. Det är en historia som man gärna skulle vilja återuppliva, i modern tappning.
Fram till mitten av 1940-talet förblev Eddan en småstadsidyll med mindre hus och stora trädgårdar.
Om framtiden för Eddan har en planeringsprocess nu startat. Linköpings kommun förbereder en kommande bebyggelse av kvarteret. Planerna går ut på att uppföra två parkeringshus med sammanlagt åtta hundra platser, som möjligen skall kombineras med bostäder, kontor och handel. Ännu är det dock långt kvar till att allt detta förverkligas - om det någonsin gör det i den form som nu ventileras.
Utgångspunkten är att Linköping växer som beslutsfattarna tänkt sig. De eventuella parkeringshusen i Eddan behövs om och när Linköping når det uppsatta målet 200 000 invånare. I nuläget är däremot behovet av parkeringsplatser i city tillfredsställt.
Kommunens detaljplan för området blir klar tidigast om ett år. Sedan lär det dröja ytterligare några år innan något uppförs i Eddan.
Men det är hur som helst ändå viktigt att diskussionen startar i ett tidigt skede. Som det framhålls i detaljplaneprogrammet är Eddan en känslig del av Linköpings riksintressanta stadskärna. Kraven på att en ny bebyggelse harmonierar med omgivningen blir därmed särskilt höga.
Kvarteret Eddan är också det sista kvarvarande, öppna resursområdet i Linköpings city. Det är ett förhållande som skänker planerna på områdets framtid en särskild innebörd.
De senaste åren har bebyggelsen i Linköping förtätats. En del kan därför komma att tycka att det sista, "öppna" området i centrum borde bevaras i öppet skick. Tankar på ett grönområde framförs av några Linköpingsbor i gårdagens tidning.
Det finns en stark dragningskraft i nostalgins poesi: bilden i onsdagens Corren från Eddan i slutet av 1880-talet är rogivande landsbygdsidyllisk. Det finns en frestelse i att tänka småskaligt och att vilja skapa en "oas". Låt oss dock inte fastna i sådan småstadslyrik.
Det finns också en stadens poesi. Den förtätning som skett i Linköping har gjort staden så mycket mer levande och modern, utan att den intimt småskaliga atmosfären för den skull gått förlorad.
Just därför att Eddan är det sista återstående stora området att exploatera i Linköpings centrum är det så viktigt att denna resurs utnyttjas på bästa möjliga sätt. Fler parkeringsplatser skulle dra mer folk in till stan och gynna handeln i centrum. De tilltänkta parkeringshusen vore en investering för Linköpings utveckling. Däremot bör man samtidigt tillse att bebyggelsen blir så "harmonisk" som möjligt, att stadskärnan inte upplevs som blockerad av ett betongkomplex.
Låt oss hoppas på en nybyggnation som lever upp till kvartersnamnets poesi!