Det svänger snabbt i den pakistanska politiken. När Benazir Bhutto tilläts återvända i oktober 2007, efter flera år i landsflykt, var tanken att hon och president Musharraf skulle dela makten efter ett framgångsrikt parlamenstval för Bhuttos parti PPP. Arkitekt bakom idén var USA, som ville säkra fortsatt inflytande för sin allierade i kriget mot terrorismen - Musharraf - samtidigt som Bhutto skulle ge demokratisk legitimitet.
Men så dödades Benazir Bhutto i en självmordsattack i slutet av december. Hennes anhängare anklagade Musharraf för att inte ha gjort tillräckligt för hennes säkerhet, och i parlamentsvalet förra veckan led Musharrafs stödparti ett svidande nederlag.
I stället blev förre premiärministern Nawaz Sharifs parti PML-N det näst största, efter Bhuttos PPP. De två partierna har meddelat att de ska bilda regering tillsammans, men medan PPP-företrädare har legat lågt om president Musharraf har Sharif krävt hans avgång.
I går kom signaler om att Musharraf faktiskt tänker avgå, och det är nog bäst för demokratin i Pakistan.
Frågan är vad som händer med landets protalibaner och al-Qaidaanhängare.
De partier som företräder en "talibanisering" backade i valet. Ansvaret vilar nu både på PPP och PML-N, och USA, att föra en klok politik som inte ökar stödet för talibanerna.