Jättelika flodvågor svepte över stora områden i Sri Lanka, Thailandoch Indonesien, men också över södra Indien och turistparadisetMaldiverna. Skalvet var det största på närmare 40 år, och det hade sittepicentrum utanför den indonesiska ön Sumatra.
Tusentals människor befaras ha omkommit, dödssiffrorna stiger.
I Sri Lanka -- som tycks vara värst drabbat -- beräknas en miljonmänniskor ha påverkats av naturkatastrofen, och minst 4 000 uppges hadött när vågor sköljde in över byarna.
I både Thailand och Sri Lanka har flera turisthotell översvämmats avflodvågor. Många svenska turister befann sig på dessa platser. Känslanav oro hos de anhöriga som nu väntar på besked är naturligtvis horribel.
Inte helt oväntat är det lokalbefolkningens mest resurssvagapersoner som kommer att drabbas hårdast av katastrofen och dessföljder. En del av de omkomna sägs exempelvis ha mist livet för att deförsökte fånga den fisk som kom in med den första jättevågen.
Från regionen kommer nu mängder av obehagliga vittnesmål, om liv som släckts. Både hem och inkomstkällor har förstörts.
En liten ljuspunkt är måhända den vilja till bistånd som väckts runtom i världen. EU har lovat att, i ett första skede, skicka tre miljonereuro. Det svenska räddningsverket kommer att bidra med två experter påtele- och datakommunikation till Sri Lanka. Senare kan det också blifråga om att sända filtar, tält och helikoptrar.
En naturkatastrof som den nu inträffade har inte orsakats avmänniskor. Men alldeles uppenbart kan människor ge lindring och se tillatt livet efter skalvet så långt möjligt återgår till det normala.
Medkänsla kan vara en förvånansvärt stark kraft.