Tunisien och Egypten tände hoppet om ett segertåg för sammetsrevolutionen. Det hoppet är definitivt dött. I stället råder krigstillstånd i flera länder. I Syrien har över 850 människor dödats och 8 000 oppositionella gripits för sina protester mot president Bashar al-Assads regim. I Jemen och Bahrain är situationen likartad med polis och militär som skjuter skarpt in i demonstrerande folkmassor med många döda som följd. Våryran har bytts ut mot förtvivlan.
Det ska mycket till för att omvärlden ska ingripa i länders inrikes angelägenheter. Utvecklingen i arabvärlden är ett skolboksexempel på detta. När Muammar Gaddafi satte in flygvapen mot sin egen befolkning var måttet rågat för FN. Mandatet för flygförbudszonen sträcker sig dock enbart till att skydda civila, även om röster för att göra mer hörts inom Nato.
I måndags gav det internationella samfundet Gaddafi ytterligare en reprimand när brottmålsdomstolen i Haag, ICC, utfärdade en arresteringsorder mot honom, hans son samt chefen för den libyska säkerhetstjänsten. Anklagelsen lyder brott mot mänskligheten. Så länge Gaddafi håller stånd i Libyen har ICC:s anklagelser ingen verkan i praktiken. Men det finns ett symbolvärde i att domstolen markerar att diktatorns brott inte går obemärkt förbi.
Ett gemensamt drag hos de arabiska diktatorerna är deras taktik att tala på ett sätt och agera på ett annat. Senast i måndags ryktades det om att Gaddafi var på väg att ge upp, utlysa vapenstillestånd och hitta ett sätt att fly. Samtidigt nåddes vi av de groteska uppgifterna att libyska soldater försedda med potenshöjande medel använder våldtäkter som ett vapen mot oppositionen. Ett annat drag som förenar Gaddafi, al-Assad och Ali Abdullah Saleh är att de bara har makten för ögonen och den får kosta hur många liv den kosta vill.
Bortsett från flygförbudszonen och ICC:s arresteringsorder har omvärlden med få fördömande repliker en biroll i dramat som utspelar sig i arabvärlden. Dessutom händer det saker på hemmaplan för EU:s medlemsländer. De ökade flyktingströmmarna från Nordafrika har gjort att de uppluckrade gränserna inom Schengen ifrågasätts. Migrationsansvariga EU-kommissionären Cecilia Malmström befinner sig under press från framför allt Frankrike å ena sidan och kritiker i EU-parlamentet som motsätter sig en tillfällig uppstramning av gränsavtalet å den andra.
Rådande status quo måste anses gynna de maktfullkomliga ledarna. Den arabiska våren har dragit ut på tiden och hoppet om sommar minskar allteftersom tiden går.