Tyvärr är alliansen inte mycket bättre. Företagarpolitiskt gjorde regeringen Reinfeldt en rivstart 2006, då man rev upp eller återställde en rad vansinnigheter som Göran Perssons S-regering hade beslutat: Företagare slapp sjuklöneansvar utan bortre tidsgräns, förbud mot säsongsanställningar, kortade tidsgränser i LAS och rätt till heltid.
Men sedan tog det stopp. Den planerade sänkningen av arbetsgivaravgifter för tjänsteföretag stoppades av EU, och efter det verkar alliansregeringens engagemang för företagarfrågorna ha dött.
Det är ödesdigert. Efter finanskrisen som raderade ut många jobb från den svenska arbetsmarknaden är det viktigare än någonsin att Sverige får ett bättre företagsklimat. När viktiga delar av svensk industri slås ut, krymper eller flyttar härifrån är det bara genom nya företag som jobben kan ersättas.
Tyvärr handlar diskussionerna om arbetslösheten i stället om offentlig sektor och subventionerade anställningar. Varken alliansen eller de rödgröna vill tala om att varje anställd i den offentliga sektorn eller i ett konstgjort jobb måste betalas av flera anställda i den privata sektorn.
För vänstern handlar det om en lång tradition av företagarfientlighet. Det är svårare att förstå varför de borgerliga partierna är så svala i företagarfrågorna.
Kanske handlar det om enkel populism - att man tror att folk i krisens spår inte vill se lättnader för företag.
Men det kan också vara så att alliansen inte kan skaka av sig verklighetsuppfattningen från 2006. Då var problemet att många gick utan arbete trots högkonjunktur, att arbetsgivare larmade om arbetskraftsbrist medan arbetslösa hellre gick på a-kassa än tog ett jobb som inte kändes "rätt". Alliansens botemedel var åtstramningar i socialförsäkringarna kombinerat med jobbskatteavdrag, för att öka utbudet av arbetskraft.
Det fungerade utmärkt - tills krisen kom.
I dag är det inte utbudet på arbetskraft som är för lågt, det är efterfrågan. Det som behövs just nu är inte fler jobbskatteavdrag, som alliansen tror, men inte heller generösare socialförsäkringar och större offentlig sektor, som de rödgröna tror. Det som behövs är en större efterfrågan på arbetskraft, genom fler och starkare företag.
Vägen dit stavas sänkta arbetsgivaravgifter och företagsskatter, mindre regleringar, uppluckrad LAS och ändrad maktbalans mellan företag och fack. De rödgröna vill inte ta i dessa frågor och Moderaterna vågar inte, eftersom de vill vara det "nya arbetarpartiet". Det är alltså bara de små borgerliga partierna som kan lyfta företagarfrågorna.
De måste göra det, och de måste göra det nu. Sverige måste snabbt få en bättre företagarpolitik om vi ska komma igen efter krisen.