Demokratins vagga är i gungning. Inför det grekiska parlamentets omröstning om krispaketet gick 100 000 atenare ut på gator och Syntagmatorget för att protestera. Tyvärr nöjde sig inte alla med att demonstrera. Grupperingar tog till våld mot polis och egendom, byggnader brändes, bankomater slogs sönder och butiker plundrades. Upploppen möttes med tårgas. Såväl demonstranter som poliser hamnade på sjukhus.
Vad kostar dessa tilltag det redan hårt ansatta Grekland ekonomiskt? Polis-, brandkår- och sjukvårdsinsatser är inga gratisaktiviteter utan tär på de allmänna medel som parlamentet natten till måndag röstade för nödvändiga nedskärningar av. Våldsverkarna gör saken de protesterar mot värre.
Också argumentationen är tunn. En demonstrant menade att budskapet till "folket i Europa" är att grekerna minsann inte tänker offra sina liv för att "deras banker ska tjäna mer pengar" (Ekot 13/2). Men ett av villkoren från övriga euroländer för att Grekland ska få nödlån är att privata långivare, däribland bankerna, skriver ned sina fordringar med 70 procent. Målet är att landets statsskuld ska reduceras till 120 procent av BNP, det vill säga dubbelt så mycket som euroreglementet egentligen godkänner.
Offentliga nedskärningar, sänkta lägstalöner och pensioner är inga roliga saker. Grekerna har all anledning att vara förargade på de politiska ledarna som försatt dem i den här situationen. Men de måste också vara mottagliga för att de nuvarande som röstade ja till sparpaketet försöker ordna upp den. Från motståndarna har än så länge inga alternativ presenterats.
Maria Björk Hummelgren