En normalt fungerande socialdemokrati hade tagit vara på guldläget och kommit med konstruktiv kritik mot de privata välfärdsalternativen som vårdbolaget Carema dragit skam över. Men Socialdemokraterna är kraftigt stukat av politiska och interna problem.
Tyvärr går det ut över rollen som ledande oppositionsparti och S, med Håkan Juholt i spetsen, har snubblat bort chansen att dels underkänna dagens system med riskkapitalbolag som tar ut feta skattebefriade vinster, dels föreslå lösningar på problemet.
S är kluvet i frågan, och det långt innan Caremaskandalen. Redan 2009 bestämde S-kongressen att partiet är för privata företag i välfärden och att dessa ska få ta ut vinster. Beslutet var inte enhälligt, bland andra nuvarande partisekreterare Carin Jämtin debatterade för begränsningar av vinstuttag.
Juholts ambivalens skvallrar om att han inte delar kongressens beslut, men inte vågar säga det rätt ut. Han får sällskap på sitt slingriga vägval av partiets talesperson i äldrefrågor, Lena Hallengren. Inte heller hon kan komma på hur man genom lagförslag ska kunna garantera att vinsterna går tillbaka till verksamheten, eftersom inte heller hon vill/kan förhindra privata, vinstdrivande alternativ.
S vet att de inte kan göra som Vänsterpartiet som helt vill förbjuda privata initiativ i välfärden. S skulle då lägga en enorm börda på kommunerna, varav många styrs av partikamrater, samtidigt som partiet skulle få en stor väljargrupp (företagarna) emot sig.
Gruset i S-maskineriet öppnar för Miljöpartiet. På gårdagens DN Debatt argumenterar Gustav Fridolin och Agneta Luttropp, ledamot i riksdagens socialutskott, för mer politisk styrning i hur svensk äldreomsorg bör utformas. Bland annat genom att kommunerna inför minimikrav på antal anställda på äldreboenden.
En sådan kvantitativ syn på kvalitet är väldigt naiv. Är personalen inte kompetent eller organisationen inte väloljad nog spelar det ingen roll hur stort manskapet är eller hur mycket pengar som går till verksamheten. Planering och bemanning är och bör vara en fråga för äldreomsorgens chefer, inte ledamöter i äldrenämnden.
MP:s populistiska utspel går stick i stäv med den mångfald inom välfärden som partiet faktiskt är positiv till. Poängen med flera aktörer är att bredda utbudet så att fler vårdtagare kan hitta den form som passar just dem bäst. Ska politikerna runt om i Sveriges kommuner sitta och peta i hur utförarna ska lägga upp sin verksamhet går en stor del av fördelarna förlorad.
Om Socialdemokraterna kunde vila tryggt i sitt två år gamla stämmobeslut skulle partiet upptäcka att det är tämligen överens med regeringen om att kvalitet alltid måste gå före vinst. Då kunde den blocköverskridande överenskommelse som Juholt efterlyser börja diskuteras. Men då måste S först vara överens internt.