Den 10 oktober deklarerade EU-parlamentet att Malala Yousafzai utsetts till årets Sacharovpristagare. Malala Yousafzai är flickan som på grund av sin kamp för flickors rätt till utbildning sköts i huvudet av talibaner 9 oktober 2012 då hon var 15 år. Hon transporterades efter mordförsöket till England där hon räddades. Den 12 juli 2013 talade hon i FN och nyligen publicerades hennes bok "I am Malala". Malala Yousafzai berör djupt och imponerar på samma gång.
Onekligen är hon en speciell människa. Men händelserna kring henne kan samtidig tolkas in i flera olika budskap. Dels sätter hon begreppet feminism på sin spets. Man kan ju fråga sig vad det är som gör att exempelvis feministiska rörelser i Sverige inte lyfter fram hennes kamp och framgång som ett exempel på vad som trots allt är möjligt för en individ att genomföra. Dels visar hennes historia hur individer förändrar tillvaron och påverkar strukturer. Naturligtvis kan allt avfärdas med påståendet att Malala Yousafzi skulle vara ett undantag som bekräftar regeln. Och i vissa avseenden stämmer det. Hon blev skjuten och överlevde. Hon imponerar med både sin engelska och sina genomtänkta uttalanden. Hon har fått en internationell arena.
Men samtidigt behövs inga djupare studier för att konstatera att hon är en del av en oorganiserad rörelse som består av miljontals flickor och kvinnor. Deras allt mer påträngande närvaro, både generellt i offentligheten men även i rent religiösa omgivningar (som Muslimska brödraskapets kvinnoavdelningar), bidrar till samtidsanpassade tolkningar av religion. Exempelvis blir det allt ovanligare att religiösa auktoriteter skulle våga argumentera mot kvinnors rätt till studier. Bland många andra reaktioner utlystes exempelvis en fatwa (juridiskt muslimskt utlåtande) av 50 muslimska religiösa auktoriteter i Pakistan som menade att det inte fanns någon grund i religionen för mordförsöket och fördömde förövaren.
Kvinnor i alla muslimska omgivningar utbildar sig allt mer. Den ökade utbildningen innebär också sociala förändringar. Äktenskap ingås allt senare i muslimska miljöer. I alla muslimska världar har barnafödslar minskat med i genomsnitt 50 procent. Förändringarna leder till att invanda sociala koder omdanas vilket hotar radikala grupper i allt större utsträckning. Hotet radikaliserar en del aktörer och ingen ska förvånas om skolor förstörs även framöver och flickor betalar med sina liv för kravet att få studera. Men samtidigt har yngre flickor fått förebilder som tidigare inte funnits och därmed har en trend skapats som ingen kan stoppa.