Kyotoprotokollet har fått en utmanare: APPCDC. Den krångliga förkortningen står för Asia-Pacific Partnership on Clean Development and Climate, en ny "klimatallians" mellan USA, Australien, Kina, Indien, Japan och Sydkorea.
USA står i dag för omkring en fjärdedel av alla utsläpp av växthusgaser i världen. Gemensamt kommer länderna i pakten upp i omkring 40 procent.
Tanken är nu att alliansen, genom att främja "kostnadseffektiva renare teknologier och sedvänjor genom konkret och gediget samarbete", gemensamt skall få ned utsläppen av växthusgaser.
Det finns gott om skäl att vara skeptisk till initiativet. Än så länge är det oklart vilken roll klimatpakten kommer att spela för det globala miljöarbetet.
Länderna har inte enats om några konkreta åtaganden -- och sådana lär dröja, åtminstone tills gruppen håller sitt första möte i Australien i november.
Men att envetet kritisera initiativet och propagera för att länderna skall skriva under Kyotoprotokollet istället -- som till exempel Greenpeace valt att göra -- tjänar ingenting till.
Trots allt har det bara gått ett par månader sedan den amerikanska regeringen för första gången medgav att människans aktiviteter ligger bakom växthuseffekten.
Chansen att till exempel USA skulle skriva under Kyotoprotokollet är näst intill obefintlig -- och har varit det sedan avtalet först förhandlades fram för åtta år sedan. Det är inte bara George W Bush som är kritisk till utformningen av avtalet, i den här frågan har presidenten större delen av den amerikanska kongressen bakom sig.
Dessutom finns det, i ärlighetens namn, en hel del att kritisera i Kyotoprotokollet.
Hittills har 152 stater skrivit under på avtalet, som i korthet innebär att länderna åtar sig att minska sina utsläpp med 5,2 procent till år 2008--2012 jämfört med 1990 års nivå. Det målet är alldeles för lågt, menar kritikerna. Det krävs betydligt större minskningar för att hejda växthuseffekten.
Dessutom klarar många EU-länder inte ens av att leva upp till Kyotoavtalet. Enligt Naturvårdsverkets statistik är det bara Sverige och Storbritannien som ser ut att klara sina åtaganden med enbart inhemska åtgärder. Spanien, Portugal, Irland med flera länder är ännu långt från sina mål.
Ytterligare ett problem är att u-länderna -- dit räknas i det här sammanhanget också länder som Kina, Indien och Brasilien -- inte har några begränsningar för sina utsläpp enligt protokollet. Med tanke på den tillväxt som förutspås i dessa länder är det absolut nödvändigt att de är med i de globala ansträngningarna för minska utsläppen av växthusgaser.
Förhoppningsvis kan APPCDC vara ett effektivt komplement till Kyotoprotokollet.
Och för länderna som redan ingår i Kyotosamarbetet gäller det nu att se framåt -- och komma överens om hur arbetet skall drivas vidare efter år 2012.