Gustav och Jakob bor i Lund. Gustav är arbetslös, Jakob jobbar som vårdbiträde. När de åker tåg löser de ingen biljett. Eller så förlänar de sig själva en cykel. Blir de hungriga hämtar de lite mat i någon affär, eller lämnar notan obetald på någon restaurang.
Snyltare och brottslingar, tänker du? Bortskämda snorungar? Politiska klasskämpar, säger Gustav och Jakob (SvD 29/5). De vill skapa ett socialistiskt samhälle där egendom, pengar och handel inte finns. Ett samhälle där allt tillhör alla.
Klassisk marxistisk utopi som står emot årtusenden av mänsklig innovationskraft och århundraden av samhällsutveckling där äganderättens roll är central. Gustav och Jakob är i sin fulla rätt att kämpa för att den utopin ska bli verklighet. Eller kämpa och kämpa. Att sno cyklar och ta springnotor och döva samvetet med politiska floskler verkar inte så svettigt.
På sin sajt uppmanar Gustav och Jakob även andra att olagligen parasitera sig genom livet. Tips på hur man fuskar, dyrkar upp lås och ockuperar hus läggs ut på deras sajt. Det kallas uppvigling, i den värld som vi andra lever i.
Men i vare sig verkligheten eller Gustav och Jakobs värld regnar manna från himlen, och inga makaronträd poppar ur marken och erbjuder ett mål mat. Orättvist? Ja, när vi andra får betala Gustavs och Jakobs alternativa gratisluncher.
Maria Björk Hummelgren