Bild: Henrik Montgomery 2004
Bildtext: Många unga är välutbildade -- men de har ändå svårt att få jobb.
En förlorad generation?
Är du mellan 20 och 24 år? I så fall är risken stor att du har det sämre ställt ekonomiskt än 80-talets unga vuxna.
Det visar en stor undersökning som Statistiska centralbyrån presenterade i går. I rapporten "Ungdomars etablering -- generationsklyftan 1980--2003" undersöks hur välfärden för unga vuxna förändrats sedan början av 80-talet.
Och resultatet är minst sagt nedslående.
På flertalet punkter har dagens ungdomar en sämre situation än tidigare generationer. Visserligen är det fler än tidigare som är välutbildade och som har en stor vänkrets -- men det är också allt fler som är arbetslösa eller bostadslösa, som är fattiga, sjuka eller drabbas av ångest och oro.
Och allt kan egentligen härledas till krisåren under 90-talet, anser rapportförfattarna.
Unga vuxna drabbas helt enkelt hårt under kristider. När företag går dåligt slutar de först att anställa ny personal, vilket går ut över ungdomarna som därigenom inte får chansen att komma in på arbetsmarknaden.
Om de dåliga tiderna fortsätter börjar företagen efter hand att säga upp personal -- och då är det oftast de unga och oerfarna som får gå först, enligt principen "sist in först ut".
När konjunkturen till sist vänder är det personer med arbetslivserfarenhet som först får jobb, vilket leder till ungdomarna återigen hamnar sist i kön.
Och när unga vuxna inte kommer in på arbetsmarknaden, så påverkas allt runtomkring: de får svårare att skaffa bostad, köpa bil, bilda familj.
"Ungdomstiden har förlängts", heter det lite idylliskt. Men en ungdomstid som tillbringas hemma i pojk- eller flickrummet, utan jobb eller pengar, är sällan särskilt sorglös.
Den höga ungdomsarbetslösheten innebär också en fara för framtiden. Eftersom ungdomarnas pensioner kommer att beräknas på deras livsinkomster innebär den allt senare "etableringen" i samhället att de riskerar att få det dåligt ställt under stora delar av sina liv.
Men det går att bryta trenden.
Viktigast av allt är att det skapas fler riktiga jobb. Och då finns en hel del för politikerna att uträtta. Här är några förslag:
Slopa las. Det är viktigt med trygghet på arbetsmarknaden. Men tryggheten i en fast anställning är inte allt -- det finns också en trygghet som kommer ur vetskapen att det går att hitta nya jobb. I dagsläget hålls många människor kvar i arbeten som de egentligen vill lämna, medan andra aldrig får chansen att ta sig in på arbetsmarknaden. Sverige behöver en arbetslagstiftning som bidrar till ökad rörlighet.
Utsätt Ams för konkurrens. I dagsläget har arbetsförmedlingarna svårt att klara av sin uppgift. Varför inte låta bemanningsföretag hjälpa till att matcha arbetsgivare och anställda?
Sänk arbetsgivaravgiften. Det är hög tid att dra ner på de skatter som i dag hindrar företagen från att nyanställa.
Gör det enklare och billigare att anställa. Det skulle inte bara gynna de unga -- utan alla på arbetsmarknaden.
Är du mellan 20 och 24 år? I så fall är risken stor att du har det sämre ställt ekonomiskt än 80-talets unga vuxna.
Det visar en stor undersökning som Statistiska centralbyrån presenterade i går. I rapporten "Ungdomars etablering -- generationsklyftan 1980--2003" undersöks hur välfärden för unga vuxna förändrats sedan början av 80-talet.
Och resultatet är minst sagt nedslående.
På flertalet punkter har dagens ungdomar en sämre situation än tidigare generationer. Visserligen är det fler än tidigare som är välutbildade och som har en stor vänkrets -- men det är också allt fler som är arbetslösa eller bostadslösa, som är fattiga, sjuka eller drabbas av ångest och oro.
Och allt kan egentligen härledas till krisåren under 90-talet, anser rapportförfattarna.
Unga vuxna drabbas helt enkelt hårt under kristider. När företag går dåligt slutar de först att anställa ny personal, vilket går ut över ungdomarna som därigenom inte får chansen att komma in på arbetsmarknaden.
Om de dåliga tiderna fortsätter börjar företagen efter hand att säga upp personal -- och då är det oftast de unga och oerfarna som får gå först, enligt principen "sist in, först ut".
När konjunkturen till sist vänder är det personer med arbetslivserfarenhet som först får jobb, vilket leder till ungdomarna återigen hamnar sist i kön.
Och när unga vuxna inte kommer in på arbetsmarknaden, så påverkas allt runtomkring: de får svårare att skaffa bostad, köpa bil, bilda familj.
"Ungdomstiden har förlängts", heter det lite idylliskt. Men en ungdomstid som tillbringas hemma i pojk- eller flickrummet, utan jobb eller pengar, är sällan särskilt sorglös.
Den höga ungdomsarbetslösheten innebär också en fara för framtiden. Eftersom ungdomarnas pensioner kommer att beräknas på deras livsinkomster innebär den allt senare "etableringen" i samhället att de riskerar att få det dåligt ställt under stora delar av sina liv.
Men det går att bryta trenden.
Viktigast av allt är att det skapas fler riktiga jobb. Och då finns en hel del för politikerna att uträtta. Här är några förslag:
Slopa las. Det är viktigt med trygghet på arbetsmarknaden. Men tryggheten i en fast anställning är inte allt -- det finns också en trygghet som kommer ur vetskapen att det går att hitta nya jobb. I dagsläget hålls många människor kvar i arbeten som de egentligen vill lämna, medan andra aldrig får chansen att ta sig in på arbetsmarknaden. Sverige behöver en arbetslagstiftning som bidrar till ökad rörlighet.
Utsätt Ams för konkurrens. I dagsläget har arbetsförmedlingarna svårt att klara av sin uppgift. Varför inte låta bemanningsföretag hjälpa till att matcha arbetsgivare och anställda?
Sänk arbetsgivaravgiften. Det är hög tid att dra ner på de skatter som i dag hindrar företagen från att nyanställa.
Gör det enklare och billigare att anställa. Det skulle inte bara gynna de unga -- utan alla på arbetsmarknaden.