Volvo drog i går tillbaka det kritiserade förslaget till bolagsstämman om att höja bonustaket från 50 till 60 procent för 250 höga befattningshavare i koncernen. "Debatten har blivit så emotionell och kritisk", säger styrelseordföranden Finn Johnsson till TT. Han påpekar också att beslutet att dra tillbaka det utskällda förslaget har påverkats av krisavtalet mellan IF Metall och Teknikföretagen. Och konstigt vore det väl annars.
Krisavtalet säger allt om hur allvarligt läget inom industrin är. Alla måste dra sitt strå till stacken för att lindra effekterna av finanskrisen och den skenande lågkonjunkturen.
IF Metall har tagit sitt ansvar - även om det än så länge bara går att sia om hur industrin och samhällsekonomin kommer att påverkas. Självklart har även arbetsgivarna och cheferna ett ansvar.
Ledningarna i Sveriges verkstadsjättar välkomnar uppgörelsen med IF Metall, som ju innebär att förbundets medlemmar går ned i lön för att rädda företagen. Men samtidigt är cheferna inte själva beredda att sänka sina egna fasta löner eller dra in på rörliga ersättningar som bonusar. Det uppfattas av många som att de inte tar ansvar.
Statsminister Fredrik Reinfeldt är en av dem. I Agenda i söndags kallade han Volvos förslag om höjda bonustak både "stötande" och "provocerande".
Det är inte statsministerns uppgift att tycka till om företagens löne- och bonussystem. Men i fallet Volvo är det svårt att inte hålla med om att förslaget provocerar. Argumentet för att höja bonustaket är att kompensera för de lägre ersättningar som höga befattningshavare inom Volvo har fått till följd av företagets stora vinstras. Som i sin tur följer av finanskrisen och lågkonjunkturen.
Det känns girigt och dessutom allt annat än vältajmat: Bara i Sverige ska 7 700 anställda inom Volvokoncernen bort. Och det var inte länge sedan Volvo sökte upp regeringen och bad om ekonomisk hjälp.
Det är SvD:s genomgång (4/3) av verkstadstopparnas fasta löner som visar att de trots finanskris och lågkonjunktur inte är beredda att sänka sina löner. Men Teknikföretagens vd Anders Narvinger, som också är styrelseordförande i Alfa Laval och Trelleborg, tror ändå att "vi kommer att få se en stor återhållsamhet när det gäller chefslöner och styrelsearvoden framöver".
Om det blir så är det en välkommen utveckling. Inte för att företagen inte kan ta ansvar för kris och lågkonjunktur om de har välbetalda chefer - för det kan de. De kan underlätta för varslade att skola om sig eller vidareutbilda sig inom sin nuvarande anställning. De tar dessutom redan ett stort ekonomiskt ansvar för omställningskostnaderna på arbetsmarknaden.
Nej, återhållsamhet är viktigt för allmänhetens förtroende för enskilda företag och näringslivet som helhet. Sverige behöver kanske mer än någonsin ett livskraftigt näringsliv och en politik som underlättar för företag att växa. Men för att en sådan politik ska få allmänhetens stöd gäller det att förtroendet för näringslivet inte är förbrukat.