Efter många turer och hetsiga diskussioner kom i torsdags Socialstyrelsens rekommendationer om sjukskrivning vid psykisk ohälsa och stresstillstånd. Genom fler, tydligare och vetenskapligt grundade diagnosgrupper är tanken att sjukskrivningarna ska bli färre och kortare.
Det är bra. Det är inte rimligt att - som tidigare - dra massor av psykiska problem över samma kam. Från lättare depression och social fobi till utmattningssyndrom och posttraumatiskt stressyndrom - alla tillstånden har fösts in under paraplydiagnosen "anpassningsstörning och reaktioner på svår stress". Behandlingen har ofta varit torftig, sjukskrivning och ibland en pillerburk.
Men de nya sjukskrivningsrekommendationerna förutsätter att psykvården och rörligheten på arbetsmarknaden blir bättre. Om människor med psykisk ohälsa ska jobba så måste de få den vård som krävs för tillfrisknande. Och Socialstyrelsen konstaterar i rekommendationerna att det i vissa fall är orealistiskt att den sjuke ska återvända till samma arbetsplats, att tillfrisknande kräver arbetsbyte. Det kräver i sin tur rörlighet på arbetsmarknaden.
Å andra sidan kanske rekommendendationerna leder till större rörlighet. När möjligheterna minskar att år efter år vara sjukskriven från jobbet man hatar kanske fler väljer det vettiga: att säga upp sig och söka nytt jobb.