I början av 1980-talet publicerades Anna Wahlgrens Barnaboken. Trots att den har 25 år på nacken är boken fortfarande mycket omdiskuterad. Hyllad och ratad, älskad och hatad. Hyllad och älskad av de som funnit Wahlgrens råd kloka och fungerande, ratad och hatad av de som upplevt motsatsen. Förstås. Detsamma gäller andra författares och läkares föreskrifter.
För bebisar och barn är inga modellflygplan hopsatta enligt en och samma ritning. De är människor, och precis som vi vuxna olika. Alla råd och tips fungerar därför inte för alla. Så klart, tänker många. Men varför då denna hetsjakt efter ordinationer - och frustration och fördömande när dessa inte fungerar?
Barnuppfostran har gått från en biologisk till en teknisk fråga. Dessutom anas i den rådande debatten ett slags avståndstagande från ansvar - "det är inte mitt fel" eller "tala om för mig vad jag ska göra". Följden blir att någon annan förväntas ha ansvaret för mitt föräldraskap. Begreppet "curlingförälder" kan vara på väg att få en helt ny betydelse; de curlade barnen har blivit föräldrar.
FP-politikerna och förstagångsföräldrarna Fredrik Malm och Gulan Avci skrev i Expressen den 1 juni om sina erfarenheter med sonen Kevin, 11 månader. Malm och Avci säger sig i och för sig ha den sunda inställningen att "eftersom barn är olika så reagerar de olika". Samtidigt dömer de ut metoder som inte fungerade för dem, och berättar vilken egenuppfunnen teknik som till slut löste deras sons sömnsvårigheter.
Dessutom efterlyser paret Malm och Avci en slags dygnet runt-akut med professionell vägledning för föräldrar. Därför att det är "lätt att leta runt på nätet men svårt att veta vad som fungerar och vad som är påhitt". Men bara för att en metod, som fungerar för de som rekommenderar den, inte funkar för Malm och Avci betyder inte det att den är "påhitt" - eller är för alla.
Småbarns- och kanske särskilt förstagångsföräldrars oroliga funderingar ska definitivt inte negligeras. Det är en enorm grej att bli förälder. Och det finns proffshjälp att få inom mödra- och barnavården, liksom husmorstips av mor- och farföräldrar och/eller vänner som fått barn.
Malm och Avci efterlyser ännu mer debatt i ämnet. Gott så, men syftet får inte vara att hitta den ultimata barnuppfostringsmetoden - för någon sådan finns inte. Snarare behövs debatten för att ge föräldrar självförtroende nog att vara flexibla i sitt tänkande och agerande, våga lita på sitt omdöme och slippa söka bekräftelse om "rätt" och "fel".