Idrott har kanaliserat explosiva nationella känslor. När Ungern mötte Sovjetunionen i de olympiska spelens vattenpoloturnering 1956, bara månader efter Sovjets invasion av Ungern, utbröt slagsmål mellan spelarna i bassängen. Idrott har varit skälet till krigsutbrott. El Salvador attackerade Honduras i vad som kom att bli känt som Fotbollskriget eftersom den utlösande faktorn var ett supporterupplopp i en kvalmatch länderna emellan. Idrott har också används för att göra politiska ställningstaganden; när Israel spelade mot Sverige i Davis Cup-tennisen vintern 2009 samlades vänsterextremister och islamister för att protestera mot Israels aktioner i Gaza-kriget.
Men allt är inte konflikter. Idrottsliga prestationer kan även leda till nationell sammanhållning tack vare sin positiva natur. Så skedde exempelvis här hemma sommaren 1994. Sverige, då ett land i ekonomisk kris, kunde under ett par varma veckor glädjas åt fotbollslandslagets framgångar i USA. Situationen har varit snarlik i Japan den senaste tiden. Landet befinner sig allt sedan jordbävningen och tsunamin i våras i ett tillstånd av chock och förstämning. Den moderna världens förmenta tro på sin immunitet mot kris och förstörelse ställdes abrupt över ända av naturens råa kraft.
I efterverkningarna av katastrofen den 11 mars har det patriarkala och hierarkiska Japan tytt sig till sitt damfotbollslandslag för att finna nationell enighet. Nadeshiko, den vackra blomman på japanska, är damlandslagets smeknamn, avsedd att poängtera femininiteten hos damspelarna. I söndags vann japanskorna VM-guld efter en rafflande final mot USA. Trots att matchen spelades mitt i natten japansk tid var hela landet vaket och sportbarerna fyllda. En formidabel sportslig succé till glädje för ett stukat land. Den vackra blomman förvandlades till guld.