Det är inte ett sysselsättningspaket utan en ganska kraftig uppblåsning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Så brutal var en av sammanfattningarna av den budget Pär Nuder lade fram för riksdagen i går. Och det var inte den enda salvan: "Halva det här paketet är utbildningsåtgärder. Resten är sysselsättningsåtgärder och av erfarenhet vet man att de har en ganska betydande undanträngningseffekt, det vill säga den totala sysselsättningen ökar inte med 20 000 om man ökar sysselsättningsåtgärderna med 20 000."
"I huvudsaken innebär det här förslaget att det ändrar statistiken och inte den svenska ekonomin så jättemycket."
Det är ord och inga visor. Vem var den borgerlige partiledaren som sköt av dessa projektiler? Svaret är: ingen! Omdömet kommer från Göran Zettergren, enhetschef för statliga Konjunkturinstitutets avdelning för arbetsmarknad och prisbildning.
Mer värd än så var alltså inte regeringens grandiosa satsning på sysselsättningen när den hamnade inför den kyligt sakliga blicken hos den statliga ämbetsman som handhar frågorna på myndighetsnivå. Det är ett omdöme som i all sin enskildhet ändå är mer förödande än alla de samlade attacker Nuder blev utsatt för i budgetdebatten av de personer som har till uppgift att attackera honom.
Visst, budgeten handlade förstås om mycket mer, men alla vet att det är jobben det handlar om. Och att socialdemokraterna vet det men ändå inte lyckas få till något mer potent. Ändå är det sammanlagt 20 miljarder som satsas på att få ned arbetslösheten. Och med tanke på att Sverige, som kristdemokraternas Mats Odell framhöll i debatten, numera lånar 120 miljoner om dagen kan man ju tycka att pengarna borde användas med viss eftertänksamhet.
Nuder hävdar att man med den här budgeten sätter punkt för 90-talets krissanering eftersom man inte sparar på något. Men mot bakgrund av att man ökar statens lånebörda är det ju bara ett fräckt sätt att maskera sakernas egentliga tillstånd. Vad det ytterst handlar om är att medborgarna själva skall få betala socialdemokraternas valkampanj genom att svenska staten skuldsätts.
Men frågan är om de går att "köpa" det här valet. Väljarna känner hyfsat väl igen valfläsk när de ser det. Och arbetslösheten är inget som går att köpa bort. Den finns där och kommer att fortsätta finnas där även nästa år.
Det här var nu det sista tillfället för regeringen att på allvar försöka förändra sysselsättningssiffrorna inför valet 2006. Så kallade plusåtgärder och vissa statliga nyanställningar var ungefär vad de hade. Och mer uppfinningsrikedom dyker måhända upp innan valdagen. Men oavsett hur många program, åtgärder, projekt och satsningar regeringen hittar på står en sak helt klar: Socialdemokraterna vet inte vad de skall göra åt arbetslösheten. Tre år av mandatperioden har gått och de vet helt enkelt inte.