I sitt gemensamma utrikespolitiska manifest från den 17 februari i år, En rödgrön politik för Sveriges relationer med världens länder slår de rödgröna samarbetspartierna fast att "En rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser."
Detta är inte något obskyrt dokument framtaget av en perifer arbetsgrupp i ungdomsförbundet eller något avlägset partidistrikt. Det är en gemensam utrikespolitisk valplattform som diskuterats och godkänts på partiledarnivå.
Efter Vänsterpartiets kongress i Gävle gjorde den socialdemokratiska partitoppen sitt yttersta för att avfärda samarbetspartiets märkligaste förslag, såsom kravet på sex timmars arbetsdag, som ovidkommande och som något som inte skulle komma att realiseras vid ett rödgrönt maktövertagande. Det gemensamma utrikespolitiska dokumentet visar dock hur markant det gamla kommunistpartiets inflytande i själva verket är över den rödgröna politiken.
Genom att ställa sig bakom det orimliga kravet på ett totalt avvecklande av samtliga amerikanska militärbaser utanför landets gränser bryter Socialdemokraterna mot sin egen pragmatiska utrikespolitiska tradition och ansluter sig till den antiamerikanska fundamentalism som dominerat den yttersta vänstern sedan andra världskriget.
En ensidig amerikansk nedrustning skulle innebära en politisk och säkerhetsmässig destabilisering av stora delar av världen. Vad ett amerikanskt tillbakadragande från Japan och Sydkorea skulle innebära för Ostasien vill man helst inte tänka på. Inte heller för Europas del känns tanken på ett ensidigt amerikanskt tillbakadragande särskilt lockande. Det instabila Rysslands alltmer expansiva politik och militära upprustning har nog inte undgått någon utanför det svenska vänsterblocket. Många av EU:s östra randstater upplever redan att de befinner sig i ett säkerhetspolitiskt Vakuum.
Det är pinsamt att på Newsmill läsa socialdemokraternas utrikespolitiska talesperson och tillika utrikesministerkandidat Urban Ahlin slingra sig och försök få det gemensamma ställningstagandet till något annat än vad som de facto står i dokumentet. Allra helst som Vänsterpartiets Hans Linde utan krumbukter bekräftar att det är precis det som står som de menar. Men inte till närmelsevis lika pinsamt som det blir för Mona Sahlin att lägga fram de svenska kraven i Vita huset efter en eventuell valseger i höst.