Sveriges nye universitetskansler heter Anders Flodström och han verkar vara rätt man på rätt plats. Inte bara för att han är Linköpingsbo - och tidigare rektor för Linköpings universitet - han har även en hel del goda idéer för hur svensk forskning ska stärka sin konkurrenskraft.
Flodström vill se en tydligare rollfördelning mellan högskolor och universitet. Grundutbildningen ska även i fortsättningen skötas av högskolorna, medan de mer avancerade studierna på master- och doktorandnivå, liksom forskningen, ska koncentreras till universiteten.
Det är klokt. Sverige är för litet för att sprida sina forskningsresurser till varje avkrok - om uttrycket tillåtes. En av de viktigaste förutsättningarna för framgångsrik forskning är att det finns tillräckligt många forskare samlade på en plats. Först då kan en verkligt kreativ forskningsmiljö uppstå. Utan denna "kritiska massa" av forskare är det också mycket svårt att bedriva avancerad undervisning värd namnet.
Flodström vill dessutom ha färre universitet än idag. Han menar att det gått inflation i universitetstiteln i Sverige och att 1990-talets regionalpolitiskt motiverade universitetsutnämningar borde dras tillbaka - en handfull svenska universitet mer i linje med landets kapacitet. Genom att koncentrera resurserna skulle vi kunna hävda oss bättre i den internationella världsrankingen.
Den nye universitetskanslern är huvud taget angelägen att stärka kvalitetsbegreppets ställning. Han vill bland annat tillföra mer resurser till humaniora och samhällsvetenskap, där undervisningen idag ofta gränsar till självstudier, och manar regeringen att gå från ord till handling i frågan. Flodström vill också se rankinglistor över olika utbildningar i syfte att öka konkurrensen och stärka studenternas konsumentmakt.
Det är bara att hoppas att han lyckas med sina ambitioner. Det vore till gagn för alla studenter och forskare som lägger ned tid pengar och engagemang på förbättra och upplysa vårt samhälle. Men det vore även till gagn för landet och alla oss andra.