Lärare är det viktigaste framtidsyrket i ett land som vill titulera sig kunskapssamhälle. Därför måste utbildningarna tas på allvar. Men ända sedan sjuttiotalets pedagogiska experiment har lärarutbildningen förflackats, via läroplansreformerna på åttio- och nittiotalet samt 2001. Om Sverige ska kunna erbjuda kommande generationer en god kunskapsbas att stå på inför vuxenlivet, som yrkesverksamma och som demokratiska medborgare, krävs en ny lärarutbildning som tar kunskapsförmedlingen på allvar.
Lämplighetsprövningen av blivande lärare är ett lovande initiativ. Vemsomhelst är inte skickad att undervisa i skolan. På samma sätt som att alla bra idrottare inte automatiskt blir bra tränare räcker inte alltid en gedigen utbildning för att bli en bra lärare, läggning och motivation är också viktiga faktorer. Därför kan lämplighetsprövningen vara ett sätt att strama åt rekryteringen och höja läraryrkets status.
Uppdelningen av den nuvarande enhetliga lärarexamen i fyra olika examina; förskollärar-, grundlärar-, ämneslärar- respektive yrkeslärarexamen innebär att man tar de olika åldersgruppernas och inriktningarnas olika behov på allvar. På samma sätt är återinförandet av lågstadielärare en återgång från det system som rått där ingen utbildats i att lära små barn att läsa och skriva.
Det är också ett framsteg att ämnesstudierna prioriterats upp, särskilt för högstadielärarna. En historielärare som inte själv kan sin historia är inte trovärdig i undervisningssituationen. Förespråkare för den nuvarande lärarutbildningen och dess pedagogiska grundtankar hörs ofta påstå att lärarens roll inte är att lära ut, utan att hjälpa eleverna att själva hitta till kunskaperna. Helst då på internet.
Det synsättet springer ur en sammanblandning av begreppen kunskap och information. Man hittar inte kunskap på nätet, man hittar information. Information blir kunskap först när den internaliserats hos en mottagare, i det här fallet en elev. Lärarens uppgift är att leda denna process genom sin undervisning. Internaliserad kunskap är också en förutsättning för att eleverna ska kunna förhålla sig till kritisk till den information de möter, bland annat på nätet.
Därför behövs lärare med djupa ämneskunskaper som kan förmedla såväl kunskaperna i sig som en entusiasm för desamma. Glädjande är att båda lärarförbunden ställer sig positiva till den nya lärarutbildningen. Om den svenska skolan på nytt ska kunna bli bäst i klassen är dessa förändringar nödvändiga.