Ska de aktörer som vill se Ostlänken förverkligad ha en "allt eller inget"-attityd och kräva att regeringen planerar och finansierar hela 25-miljardersprojektet på en gång? Eller är det mer realistiskt att försöka få igenom en liten bit i taget, med olika finansieringsformer? Det är frågan efter gårdagens Ostlänkutspel och lobbyistbråket som följde.
Näringslivet i Östergötland, genom Östsvenska handelskammaren, krävde i går att Ostlänken genast påbörjas.
Det nya med det här utspelet är att Östsvenska handelskammaren koncentrerar sig på sträckan Linköping - Norrköping, och föreslår att den ska finansieras med en OPS-lösning där företag går in med kapital till byggandet. De har flera goda argument:
När Stockholmsområdets tågproblem nu byggs bort är sträckan Linköping - Norrköping den värsta flaskhalsen utmed Ostlänkens tänkta sträckning.
Om resten av Ostlänken skulle dröja är nya dubbelspår mellan Linköping och Norrköping ändå till stor nytta, eftersom det inte får plats mer trafik på befintliga spår.
Under rådande lågkonjunktur skulle en snabb byggstart för dubbelspåret och de båda städernas nya resecentran ge efterlängtade arbetstillfällen.
Fjärde storstadsregionen har visat störst intresse för alternativa finansieringsformer, en OPS-lösning som kan bilda modell.
Men det är också tydligt att viljan att komma till skott är så het att viktiga detaljer fick stå tillbaka när utspelet formulerades. Det är till exempel inte rimligt att kräva att planering, projektering och byggande ska starta nu när Banverket fortfarande inte vet vilken av tre tänkbara korridorer mellan Linköping och Norrköping som ska byggas, eller när Norrköpings kommun fortfarande utreder om deras nya resecentrum kommer att kräva en fördyrande upphöjning av tågspåren. Idén om att Linköping - Norrköping ska stå OPS-modell för resten av landet hade också vägt tyngre om Östsvenska handelskammaren hade kunnat presentera något konkretare än vd Thomas Sjölanders utfästelse att "det finns ett regionalt intresse att ställa upp".
En tydligare beskrivning av hur näringslivet kan tänkas bidra hade kanske också mildrat kritiken från Östsam och Nyköping-Östgötalänken AB. Regionförbundet och lobbyföretaget uppskattade inte alls Östsvenska handelskammarens utspel, utan menade att man måste se det nationella perspektivet och att det är för tidigt att diskutera vilken etapp som ska byggas först.
Politikerna i Östsam och Nyköping-Östgötalänken AB hyser troligen större hopp om att regeringen plötsligt ska tvärvända och ge klartecken för hela Ostlänken än vad näringslivet i Östsvenska handelskammaren gör. Men det är synd att det leder till splittring eftersom deras mål är detsamma - att Ostlänken blir verklighet.
Och om företagen är beredda att öppna plånböckerna och ta risker genom en OPS-lösning för sträckan Linköping - Norrköping när alla detaljer har klarnat bör inte Östsam sätta käppar i hjulet. En liten Ostlänksbit är bättre än ingen Ostlänk alls.