Mannen sprängde sig själv i närheten av Drottninggatan i Stockholm strax efter klockan 17.00 på lördagseftermiddagen. Bara minuter tidigare, något kvarter bort, exploderade en bil. Ytterligare några minuter före det hade ett hotbrev landat i Säkerhetspolisens och TT:s mejlboxar. Mejlet innehöll en ljudfil där hot uttalades med anledning av Sveriges insats i Afghanistan.
Den avlidne mannens identitet har i skrivandets stund inte bekräftats, inte heller att han var ägaren till bilen och/eller författaren till hotbrevet. Allt är fortfarande på misstankestadiet. Men allt pekar mot samma sak: Den döde mannen skrev brevet och sprängde både bilen och sig själv - Sverige har utsatts för ett terroristbrott, vilket också är brottsrubriceringen. Den vintervita skruden över huvudstaden och landet har blivit besudlad. En del kommer kanske i efterhand att beskriva lördagen den 11 december 2010 som dagen då Sverige på ett sätt förlorade oskulden.
Det kunde ha blivit mycket värre. Den döde bar på ett bälte med sprängladdningar, meningen tycks ha varit många fler människoliv skulle gått åt. Lyckligtvis gick något snett, ur självmordsbombarens synvinkel. Den ende som fick sätta livet till var han, som var beredd att dö för att fler, okända, icke ont anande människor skulle göra detsamma. Ett ögonvittne fick frågan vilken första tanke som slog honom. Ett butiksrån, svarade han. Inte ett självmordsattentat, för sådant händer ju inte i Sverige. Nej, sådant hände inte i Sverige. Nu har det, med allt att döma, hänt.
Oacceptabelt, sa statsministern på söndagen. För Sverige är ett öppet samhälle där människor med olika bakgrund och olika tro ska kunna leva sida vid sida, menade statsministern. Just ett sådant samhälle som är extra sårbart för terroristernas hat. Enligt Säpo har dådet i lördags ingenting att göra med att säkerhetsberedskapen i oktober höjdes. Det hade andra orsaker. Det här var man tydligen inte beredd på. Samtidigt var polisen, experter och politiker, ja vi alla, medvetna om att det kunde hända.
Julen har kommit ännu en dag närmare. Friden har störts, men de flesta verkar hantera situationen samlat. Drottninggatan var åter fylld med julshoppande människor på söndagen. Men oron har förstås smugit sig in. Om det har hänt en gång, kan det hända igen? Vilka ligger bakom? Vad betyder det här för Sverige fortsättningsvis? I nuläget finns många frågor, inte lika många svar. Det vi vet är att Sverige inte längre är förskonat från det som många länder redan drabbats av och kämpar mot varje dag.